PeaceWorks

Menu

Paula spenderar ett år i Colombia

”En dag i Juan Rey” Paula är i Bogota, Colombia i ett år

När jag hoppar av den lilla bussen efter att ha åkt 1 timme söderut i Bogota så ser jag det röda stenhuset direkt. Jag kan se Luz Dari och Claudia, de två kvinnorna som lagar mat åt alla barnen varje dag, i det ena fönstret pratandes, med två koppar kaffe i handen (eller rättare sagt två koppar “tinto”). Desto närmare jag kommer huset desto högre blir barnens röster. Några av dem dyker upp vid ett fönster och vinkar åt mig och gör grimaser. Väl framme vid dörren måste jag sjasa bort alla gatuhundarna som har lagt sig där för att vila och jag ringer på och väntar på att någon ska öppna.

Jag målar med barnen.

 

 

Idag är det Duban som öppnar. Han ler stort mot mig och ger mig en kindpuss: “¡Hola profe Paula! ¿Como está?” Vi springer båda upp till kontoret, jag hälsar på alla lärarna och fortsätter till våningen där barnen är. Jag möts av kaos, bråk, lek, tävling, skratt och läxor. Och ett trettiotal barn. Några av dem springer fram till mig, jag får fler kramar och kindpussar och en och annan high five. Jag hinner inte ens riktigt komma fram innan Allison och Sarahi frågar mig om jag kan rita två “Minnies” till dem. Det hela slutar med att jag sitter hela timmen innan frukosten med ett gäng barn omkring mig, ritandes Mimmi Pigg till alla som vill. Jag hinner tyvärr inte göra till alla som vill ha en teckning så jag får lova att komma tidigt imorgon och rita klart.

Kevin, Gineth, Leidi och jag gör armband tillsammans

Till frukost blir det varm choklad med bröd. Medan barnen äter står jag med profe Marta och Luz Dari och Claudia i köket och pratar om allt och ingenting. Ibland måste jag eller Marta gå till barnen, lösa ett bråk eller säga till någon att sluta leka med maten. När alla ätit klart plockar barnen undan kopparna, säger tack Luz Dari och Claudia i kör och går ner för trapporna till första våningen med mig och profe Marta. Vi har nu två timmar på oss innan lunch för att hålla i en lektion. Varje dag är det olika lektioner och barnen får lära sig allt från hygien, höger och vänster, pyssel, plantor och sexuellt utnyttjande. Idag ska vi prata om hur man löser konflikter och göra samarbetsövningar. Det är profe Paola som håller i lektionen, så jag tittar på och hjälper att hålla ordning på barnen. Idag är alla på busigt och högljutt humör så lektionen blir lite rörig men till slut lyckas vi få igång barnen att diskutera vad en konflikt är, hur man löser en på ett bra sätt, vad som händer när man är arg och så vidare. Även övningarna, som är uppbyggda som lekar, går hem hos barnen. När vi är klara med allt har vi lite tid över. Några av barnen övar på en dans som de ska framföra för föräldrarna om några dagar och andra sätter sig med mig och gör armband. Klockan blir snabbt tolv och alla springer (inklusive vi lärare) upp nöjda till tredje våningen där maten är redo att bli serverad. Idag blir det grönsakssoppa, ris med yuca (en rot), sallad och kyckling och färskpressad mangojuice. Till alla barnens glädje delas det till och med ut efterrätt till alla. Jag har turen att få vara den som delar ut chokladen och får massa hejdåpussar och kramar innan de springer ner, hämtar sina väskor och går till skolan. När barnen gått och jag ätit lunch med lärarna är min arbetsdag slut och jag hoppar in i bussen och åker 1 timme norrut till en helt annan värld i Bogota.

Karen, Christian och Duban väljer vilka trådar de vill använda för sina armband

Så här ser min arbetsdag ut tre dagar i veckan: När jag inte är på PeaceWorks kontor här i Colombia jobbar jag med barn i en stadsdel i södra Bogota som heter Juan Rey. Barnen som kommer hit kommer från olika sårbara situationer och är i alla åldrar mellan 6 och 17 år. När de inte är i skolan är de med oss, leker, har lektioner om allt möjligt och får frukost och lunch. Det är fyra kvinnor, Marta, Paola, Darling och Milena som jobbar med barnen, jag och de två kockarna, Luz Dari och Claudia. Några gånger per vecka får vi och barnen besök av lärare inom dans och bild som håller i aktiviteter med barnen.

Christian gör ett armband med en teknik som jag har lärt barnen

Jag har jobbat här i åtta månader och har verkligen fått lära känna barnen på ett nära sätt. I början var det lite struligt med spanskan men idag flyter allting på även om jag ibland måste fråga vad något betyder. Och ibland (eller varje dag) blir jag retad för att jag inte kan rulla på r:et och därför uttalar ord fel. Barnen tycker det är det roligaste som finns och kan härma mig hela dagen utan att tröttna. För mig spelar det dock ingen roll, jag kan leva med det så länge dem skrattar och har kul.