PeaceWorks

Menu

…i skrivande stund vill jag inte åka hem

Indra var tre månader på projektet Fundacion Sentires i Bogotá

Nu i skrivandes stund har jag knappa en och en halv vecka kvar i Colombia, ett land som jag inte visste mycket om för tre månader sen då jag åkte hit, men som under min tid här har fångat mig helt. Detta är ett helt otroligt land som har i princip allt, från skiftande naturmiljöer till några av dem mest gästvänliga och öppna människor jag träffat. Innan jag åkte till Colombia visste jag som sagt inte särskilt mycket alls om Colombia, förutom att det ansågs som farligt och osäkert och det är nog tyvärr den bilden många har av Colombia, vilket inte är helt obefogat. Det är bara det att det finns så mycket man missar om man väljer att inte åka hit på grund av det! Här har jag sett de vackraste landskapen jag kan tänka mig, fått vänner för livet, smakat riktigt god mat och nu i skrivande stund vill jag inte åka hem.

Under min tid här har jag arbetat som volontär på Fundacion Sentires som är grundat och drivs av två fantastiska kvinnor i ett av de fattigaste områdena i Bogota. Hela verksamheten går ut på att barnen i området efter skolan kommer dit, får hjälp med läxor, har vissa klasser i musik, dans, matte etc. och i övrigt leker och umgås.

colombiafix1

Sentires har i skrivande stund funnits i ungefär fyra år och det märks att det är en väldigt viktig plats för barnen. Mina chefer har berättat att under den första tiden var barnen våldsamma mot varandra och den första dagen var det en kille som hade med sig en kniv. Det är svårt att tänka sig nu, för från och med min första dag har jag mottagits enbart av kramar och kärlek och barnen är hjälpsamma mot varandra. Området barnen bor i är en relativt hård miljö att växa upp i, där rån, gängbråk och dylikt är en del av vardagen och Sentires stöttar barnen otroligt mycket. Det är en plats där barnen får vara barn, där de får motivation, läxhjälp och en chans att utveckla sina drömmar.

fix till colombia

Att jobba med barnen på Sentires har helt klart varit det bästa under min tid här, trots att vissa dagar och insikter varit ganska tuffa och en del historier från barnen har berört mig mycket. Jag har på nära håll fått se hur orättvis världen faktiskt är i vissa avseenden och det är klart att det har påverkat mig. Dock hjälper det ju ingen ifall jag känner skuld över var jag är född eller tycker synd om barnen för de lever i en tuffare miljö än jag gjort. Det enda man kan göra är att i små steg försöka förändra och förminska skillnaderna i världen tror jag. Och något som glädjer mig enormt är den stora livsglädjen jag ser hos alla barnen på Sentires.

Denna resa har med andra ord minst sagt ställt mig inför en del frågetecken och funderingar runt mycket i min tillvaro. Med det menar jag inte att jag känner att jag förändrats eller förändrat min syn på världen och mig själv i stort, utan bara att jag fått nya perspektiv på saker och ting. Vilket är något som jag tror är otroligt viktigt och fått mig att växa som person. Bara att leva i en annan kultur har också fått mig att utvecklas mycket och jag är otroligt glad att jag valde att åka just till Colombia, och nu när det snart är dags att ta avsked kan jag med säkerhet säga att jag kommer tillbaka.