PeaceWorks

Menu

Till Colombia i 4 månader i tron att jag kunde spanska

Erik Söderström åkte till Colombia i 4 månader där han jobbade med Fundación Colombianitos

Söderström 1 fix

Vad skulle jag göra när utbildningen till civilingenjör tog slut? De flesta valde nog att snabbt söka ett jobb, vissa hade troligen redan fått anställning innan examen var klar. Sen finns det de personer likt mig, som inte visste vad de skulle göra men som gärna upptäckte världen istället för att tacka ja till första bästa anställning.

Jag fick en tanke att jag ville göra något helt annorlunda och hittade då ett volontär projekt som handlade om att hjälpa och supporta barn i de fattiga delarna av Bogotá. Efter fyra månader i Colombia och Bogotá är jag otroligt glad och lycklig över att jag inte hoppade på ett jobb direkt utan tog möjligheten att upptäcka ett nytt land, lära känna en ny stad och en ny kultur.

När jag berättade för familj och vänner att jag skulle till Colombia och vara volontär frågade många om jag blivit galen. ”Colombia är inte det ett galet farligt land?”, ”Där finns det väl inget annat än kaffe och kokain” och ”Du kommer ju aldrig komma hem levande” var saker jag fick höra. Det jag kan säga såhär i efterhand är att Colombia är ett land som definitivt inte förtjänar sitt rykte. Det är också ett land som har en otroligt öppen och varmhjärtad befolkning som mer än gärna bjuder på sig själva. Landet är vackert med alla typer av klimat, kustlinjer till både Karibien och Stilla havet, berg på 5000 m och en del av Amazonas. Men ja, det kan också vara ett farligt land om man inte är försiktig. Jag ska erkänna att jag blev rånad en gång. Denna gång gick det bra, vilket det oftast gör men med vetskapen om att det kan hända går man till exempel sällan runt med viktiga papper eller dyra prylar.

Jag trodde, när jag den där fredagsmorgonen i april gick ombord på planet mot Bogotá, att jag kunde lite spanska. Jag insåg väldigt snabbt att det gjorde jag verkligen inte och frågade mig själv varför jag om och om igen sätter mig i situationer likt denna. Ensam på andra sidan jorden, jobbandes i de fattiga och farliga delarna av Bogota, utan att kunna språket. Resultatet denna gång blev att jag jobbade på dagarna och pluggade spanska på kvällar och helger. Pluggandet gick ganska lätt då jag hela tiden kände att jag förstod mer och mer och kunde uttrycka mig bättre och bättre. Både personal och barn i projektet var också fantastiskt hjälpsamma och vi hade tillsammans roligt när jag inte fattade. Coolt att det finns så många olika och bra sätt att kommunicera på utan att använd ord. Något som jag tror hade varit bra för många personer att prova på.

Mitt projekt, Colombianitos, handlade om att hjälpa barn i de södra och fattiga delarna av Bogotá genom fysisk aktivitet. Jag vill likna det vid en fritidsgård här i Sverige dit barnen kommer när de inte går i skolan. I Colombia går barnen antingen i skolan på morgonen eller på eftermiddagen vilket gjorde att det var barn både förmiddag och eftermiddag. Alla barnen får vara med och spela fotboll, rugby eller ultimate frisbee och för de yngre barnen finns också möjlighet till hjälp med läxor. Till en början spenderade jag väldigt mycket tid med att hjälpa till med sportdelen, dvs. jag spelade otroligt mycket fotboll. Med ökande kunskaper i språket blev det automatiskt att jag hjälpte till med mer med läxor. Jag kunde till exempel spela fotboll på förmiddagen för att på eftermiddagen hjälpa till med matteläxor och eventuellt hålla engelska lektioner.

Söderström 2 fix

Ovan spelar Erik fotboll med några utav barnen ifrån “fritidsgården”.

Personalen tyckte det var roligt att visa mig runt i området och det var något jag uppskattade väldigt mycket. Det skedde ett antal gånger att papper skulle signeras av föräldrar eller någon annan typ av information skulle förmedlas vilket gjorde att jag fick möjlighet att se hur familjerna bodde. När vi kom och hälsade på bjöds det ofta på kaffe eller ibland även middag som jag fick vara med att laga. Det var fantastiskt att se vilken givmildhet och generositet dessa människor visade trots den fattigdom som existerade.

Mitt äventyr som volontär under 4 månader har gett mig erfarenheter och minnen som jag alltid kommer bära med mig. Jag rekommenderar alla att någon gång i livet utmana sig själv på ett liknande sätt. När du inser att du klarar av ett nytt land och en ny vardag på en helt annan plats på jorden växer du som människa. Du inser också att skillnaderna mellan olika människor egentligen är mycket mindre än vad du från början trodde.

Min tid i Colombia tog inte slut med detta projekt. Jag trivdes så bra i detta fantastiska land att jag beslutade mig för att återvända för att plugga spanska i Bogotá på obestämd tid. Så dessa fyra månader gav mig mer än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Söderström 3 fix

Erik tillsammans med några utav barnen på Fundacíon Colombianitos (från vänster): Zamir Cardenas, Sebastian Patarroyo, Angie Bejarano, Ricardo Parra, Digna Luz Carvajal, Anyeli Salcedo, Angela Arango, Sandri Fuentes, Danna Fuentes, Luz Yelena Fuentes, Luisa Guzman, Nelson Alape och Jose Ismael Alape.