PeaceWorks

Menu

”Jag kommer aldrig kunna släppa det jag varit med om”

Conrad Palmcrantz om hans tid som volontär i Tegucigalpa, Honduras

Conrad började på universitetet direkt efter sina gymnasiestudier och tog därför aldrig ett sabbatsår som så många andra gör. Efter sina universitetsstudier kände han därför för att göra någonting utöver det vanliga. Han tillbringade tio månader i Honduras i jakten på att göra någonting meningsfullt och nytt. Men varför valde han att åka till just Honduras?

”Jag ville först få möjlighet att använda spanskan jag pluggat under gymnasiet. Men jag ville göra något som ingen annan gjort. Jag valde att åka till Honduras eftersom inte så många andra åkt dit och för att det verkade finnas så mycket att göra där.”

Han valde att åka med PeaceWorks, som han kände hade rätt förhållningssätt till volontärutbyten och inte var ute efter att tjäna pengar på honom. Han tycker precis som PeaceWorks att ett volontärutbyte ska gå ut på att hjälpa andra men lika mycket på att själv lära sig.

Rättighetsrörelser i Honduras

Conrad volontärarbetade bland annat med studenters och arbetares rättigheter.
Conrad volontärarbetade med olika rättighetsrörelser i Honduras

Första halvan av sin tid i Honduras arbetade Conrad med studentrörelsen på en organisation i huvudstaden Tegucigalpa. Där åkte de till olika skolor och föreläste om barns rättigheter och vad de kan kräva av sin omgivning och av de vuxna.

”Det var väldigt intressant men också svårt. Försöka göra sig förstådd bland 11-12 åringar när du har begränsad spanska! Skolorna fungerar dessutom väldigt annorlunda jämfört med Sverige och vuxna har ett annat sätt att kommunicera med barn. Det var utmanande men väldigt kul när det väl fungerade och efter ett tag kunde jag och barnen ha ett utbyte av tankar, ord och idéer. Jag skulle aldrig ha träffat de här människorna om jag inte hade åkt på ett utbyte. Det var också en del pappersarbete på kontoret som inte var direkt roligt, men verkligen nödvändigt för organisationen. Det finns roliga och tråkiga saker med alla jobb.”

Conrad kände att han kunde visa barnen han arbetade med att det finns en större värld utanför deras vardag och att det finns människor som intresserar sig för hur de har det. Han fascinerandes också över hur stor samhörighet han kände med de människor han mötte.

”Vi kunde prata med varandra och utbyta tankar och åsikter. Vi skrattar åt samma saker, pratar om samma saker och hejar på samma fotbollslag. Världen är rätt liten ändå.”

Andra halvan av utbytet jobbade Conrad med fackföreningar och arbetstagares rättigheter. Han fick bland annat syssla med informationsinsamling, rapportskrivning och övervaka hur myndigheter behandlar fackföreningar i Honduras.

”Det var ett steg mot ett mer kvalificerat arbete och jag kände att jag kunde bidra mer i den miljön. Jag har haft det jättebra och det var volontärsamordnaren på PeaceWorks som fixade det så jag kunde hamna rätt – ytterligare en bra sak med PeaceWorks.”

 

Ung och engagerad i Honduras

I PeaceWorks arbete står unga människor i fokus, så vi frågade Conrad hur han upplevde ungas engagemang i Honduras. Han kunde se många olika typer av engagemang.

”Under mitt första projekt hjälpte jag till att bygga upp elevråd på ett universitet. Det var ett väldigt konkret engagemang som handlade om elevernas behov av nya skolbänkar och längre lunchraster t ex, problem som oftast kunde lösas.”

 Conrad berättar att hans honduranska kompisars engagemang var lite mer utmanande. De kämpade mot korruption och andra problem på högre samhällsnivåer.

”Elevråden kunde se de små segrarna och leva på det. Det var svårare med de större frågorna så som korruption och mänskliga rättigheter, så vissa av mina vänner kände en hopplöshet.”

Conrad tycker att det finns ett behov av att unga engagerar sig. Han menar att det är tydligt att de äldre i samhället styr och det märks på sättet man talar med ungdomar att det finns en stor respekt för de äldre i Honduras. Respekt för de äldre är bra, tycker Conrad, men respekten är inte ömsesidig, att de äldre respekterar de yngre på samma sätt, menar han. Detta leder ofta till frustration hos de unga på grund av att de inte känner sig sedda och hörda.

”Därför var det kul att se samspelet mellan elevråden och lärarna på projektet, genom att jobba tillsammans lyckades de genomföra små ändringar.”

Minnen från Honduras

Honduras som land upplevde Conrad som komplicerat och polariserat. Statskuppen som skedde för sju-åtta år sedan lämnade landet i oenighet. I bakgrunden av denna polarisering finns de kriminella gäng som mer eller mindre styr Honduras, menar han. Trots detta har Conrad också många positiva saker att berätta om landet.

”Jag gillade att trots svårigheterna för många honduraner, var alla ändå snälla och hittade ett sätt att leva och ha roligt. De roliga stunderna blev ännu roligare och de bra stunderna ännu bättre. Man kan leva ett bra liv i Honduras, träffa många bra människor och ha mycket saker att göra. Bortom en statskupp och korruption finns många ljuspunkter i tillvaron som många ibland tenderar att glömma bort.”

 

Resor inom Honduras är inte så dyra vilket tillät Conrad att resa en hel del. Trots detta så känner Conrad att han ändå inte sett allt.

”Bästa resan var till Maya-ruinerna i norra delen, pyramiderna finns fortfarande kvar och var väldigt välbevarade.”

Conrad med andra internationella volontärer
Conrad med andra internationella volontärer och hunduranska vänner

Foto: Conrad Palmcrantz

 

Språket, däremot, kunde vara enerverande. Conrad kunde sakna att prata svenska och kunna uttrycka sig exakt som han ville, något han ännu inte helt kan på spanska. Självklart var även saknaden efter familj och vänner påtaglig.

Conrad har också flera sorgliga minnen ifrån Honduras. Bland annat blev en av ledarna för Honduras ursprungsbefolkning mördad när han var där – en person som Conrad hade jobbat med. Han hade varit ledande i protesterna mot ett vattenkraftverk och Conrad var med på hans begravning tillsammans med 2000 andra människor som kommit för att visa sin respekt. Det hela slutade med en protestmarsch till kommunhuset tillsammans med de andra gästerna.

”Det var fint att folk hade varandra och kunde göra något viktigt och meningsfullt av det hemska som hänt.”

Med både glada och sorgliga minnen i bagaget är Conrad ändå glad över att han åkte.

”Det här är erfarenheter som jag kommer att bära med mig länge. Jag har fortfarande tankar som jag inte tänkt färdigt än, så jag växer fortfarande av den här upplevelsen även om jag är hemma. Jag är väldigt glad att jag tog tiden och investerade i ett längre utbyte. Jag tror att om jag hade varit borta en kortare tid så hade jag inte känt mig färdig, men nu när jag kom hem kunde jag känna mig lugn, nu har jag gjort det jag vill göra ungefär. Det känns bara lugnt och tryggt och jag är bara nöjd med den tiden jag tillbringade där. Jag vill absolut tillbaka någon dag till Honduras, men just nu är jag bara nöjd och glad över att få vara hemma också.”

Conrad är nu tillbaka i Sverige och funderar på att försöka få någon verksamhet i Sverige att stötta människorna han lärde känna i Honduras. Han har tagit Honduras till sig och vill att det ska gå bra för alla hans nya vänner.

”Jag kommer aldrig kunna släppa det jag varit med om.”

Intervju av Jenni Wirman, reportage av Hedvig Friberg Jonsson och Amanda Wirtén. Foton: Conrad Palmcrantz