PeaceWorks

Menu

Kollektivet som jobbar för Bosa:s unga

Colectivo Suyai
Liliana och Monica från Colectivo Suyai

 

Här, på den fulaste gatan i kvarteret har vi vår verksamhet… välkomna till Colectivo Suyai.” skrattar Monica, en av kollektivets grundare, som visar oss vägen genom de smala bakgatorna.

Suyai betyder hopp på quechua. Kollektivet, som idag drivs av Monica och Lilian, båda 24 år gamla, startades upp 2013 tillsammans med tre andra vänner. De jobbar med att erbjuda en aktiv och kreativ fritidssysselsättning för barn och ungdomar i sitt närområde i stadsdelen Bosa. Bosa ligger i sydvästra Bogotá och är ett fattigt område med utbredd social utsatthet. Liliana växte upp i området och berättar;

Även om många fördomar om Bosa är överdrivna så kan jag säga att det inte är helt lätt att växa upp här. Barnen här omkring har inget att göra efter skolan. Med föräldrar som jobbar till sena timmar blir de ofta sittande framför TV:n, eller hänger ute på gatan. Att vara ute är inget dåligt i sig, men eftersom äldre ungdomar ofta tar droger är det inte en bra miljö för barnen att vistas i.” Förutom en fotbollsplan som är öppen på söndagar finns det egentligen inga utrymmen för fritidsaktiviteter i området, till skillnad från inne i stan, där utbudet av aktiviteter är mycket större.  ”…men här ute finns nästan inget. Här i Bosa har vi inte ens några parker eller grönområden”, suckar Monica.

Monica och Lilian träffades på universitet 2010 där de studerade pedagogik och scenkonst. ”Vi hade båda jobbat med kulturella aktiviteter inne i staden, men aldrig ute i områdena där vi själva bodde”, berättar Lilian. Tillsammans med tre andra vänner startade de upp projektet La Minga – ”mötet”. Iden var att kollektivet skulle besöka olika delar av sin stadsdel och genom musik, teater och lekar erbjuda barnen där en kreativ fritidssysselsättning. Projektet fick stöd från lokala myndigheter och mottogs med stor entusiasm från deltagande unga och deras familjer. Med stöd från PeaceWorks mikrofonder kunde ett ytterligare projekt genomföras, då inriktat på teaterverksamhet. ”Med hjälp av teatern ville vi visa hur våld tar sig uttryck på olika nivåer inom relationer och sprida budskapet i området, där vi vet att olika våldsuttryck är vanligt förekommande, inte minst i hemmen”. Projektet nådde ut till många områden dit kulturprojekt sällan når och reaktionerna från folk var mycket positiva, även om pjäsens budskap i sig var smärtsamt.

Kort efter att projekten var slutförda började folk att höra av sig, de hade sett deras verk och undrade om de inte hade fler aktiviteter på gång. Flera av medlemmarna i kollektivet fick vid denna tid mycket annat att göra och kunde inte fortsätta jobba, men Monica och Liliana beslutade sig att stanna kvar. ”Intresset från boende i området var så stort att vi inte såg några andra alternativ än att fortsätta på samma spår”, säger Monica. Vid denna tid fick de passande nog tillgång till ett hus i Bosa, där de båda flyttade in och började inreda nedervåningen för aktiviteter. De började erbjuda barn och unga i området dagliga aktiviteter som dans, teater, måleri och skulptur, läsning eller att bara ta det lugnt en stund i en annan miljö än hemma. Runt 20 barn från kvarteret och närliggande områden besöker nu kollektivet, som har öppet nästan varje eftermiddag i veckan. Då aktiviteterna är gratis för deltagarna både Liliana och Monica deltidsjobb för att tjäna ihop till hyra och mat, men de ser båda på kollektivet som ett livsprojekt. ”Vi bor själva här och vill vara en positiv kraft i kvarteret och ge olika sorts stöd till familjerna som bor här”, förklarar Lilian. Med hjälp av ett par datorer som de fått donerade har Colectivo Suyai också börjat erbjuda klasser i datoranvändning för föräldrar. Med hjälp från en volontär från Tyskland erbjuder Suyai dessutom engelskalektioner för barnen, som en form av stöd till deras skolgång.

Den viktigaste funktionen Colectivo Suyai fyller är dock inte kopplad till det traditionella lärandet. De talar istället hellre om hur uppförandet och attityderna hos barnen förändrats. ”Konsten och pedagogiken vi använder i aktiviteterna ger barnen viktiga lärdomar. Bland annat har dom blivit mer och mer punktliga sedan vi införde en symbolisk förseningsböter på några småslantar. Nu är dom till och med mer punktliga än oss!” skrattar Monica.

En annan viktigt förändring är barnens uppförande gentemot varandra. ”Kollektivet är i sig ett mikrosamhälle där alla deltagare har ett ansvar. I början retades vissa och var elaka, men med tiden har det förändrats. Vi uppmuntrar dem att ta plats och själva ta ledarroller, att stödja varandra och att växa tillsammans. Vi jobbar emot distinktionen bra och dåligt och fokuserar mer på processen. Och attityderna har verkligen förändrats – killarna som i början inte vågade vara med på dansen står nu längst fram på lektionerna.” Monica tror på konstens potential för social förändring – ”Konsten gör oss mer öppensinnade, mer accepterande mot olikheter. Du måste kunna relatera till skillnader och acceptera dem för att vi ska kunna ha ett fredligt samhälle… Samhället idag är väldigt intolerant mot olikhet. Vi vet att vi inte kommer kunna förändra hela världen, men vi kan påverka vår mikrovärld här. Vi vill därför så ett frö hos barnen, inte skapa stora artister. Konsten och leken är vår väg att få barnen att växa till att bli ansvarstagande individer i samhället.”

Colectivo Suyai:s verksamhet är uppenbarligen välbehövd i området, och de är ett inspirerande exempel på hur mycket några få drivna personer på frivillig basis kan åstadkomma i sitt lokalområde. Man får dock inte glömma att ställa sig frågan varför detta initiativ behövdes från första början, och varför staten inte tar ett större ansvar? Bristen på fritidsaktiviteter och kultur är bidragande faktorer till den sociala utsatthet som idag drabbar många colombianer som bor i fattiga områden, inte minst de unga.