PeaceWorks

Menu

”Min upplevelse i Nigeria kan sammanfattas med tre ord: Hektisk, svettig och lärorik”

Min upplevelse i Nigeria kan sammanfattas med tre ord: Hektisk, svettig och lärorik.

 Jag heter Beatrice och jag studerar mänskliga rättigheter vid Uppsala universitet. Till min masteruppsats den här våren ville jag åka på en fältstudie för att undersöka en kvinnorättsorganisations arbete i Nigeria. Min kontakt med PeaceWorks började då jag läste att de hjälper studenter som vill åka på en Minor Field Study (MFS) till olika projekt runt om i världen. Tyvärr var jag för sen för att söka MFS men jag fick ihop det med jobb och CSN-lån. Det gick fort när jag väl skickat in min ansökan till kontoret och det blev bråttom med visum och flygbiljetter men jag kom tillslut iväg till Nigeria.

 Jag ska inte ljuga, de första känslorna jag upplevde i Nigeria var rädsla och obehag. När de väl gått över blev jag överväldigad och chockad. Den första dagen var väldigt förvirrande och skrämmande och första veckan var krånglig och påfrestande. Det lade sig så klart mer och mer i och med att nya rutiner och omvärlden blev mer familjära. Tyvärr går de negativa känslorna inte att undvika men de går att uthärda till att det fantastiska börjar, för det gör de. Som någon klok människa sagt: Mod är inte att inte vara rädd; mod är att genomföra saker trots att en är rädd.

 Min vardag i Nigeria bestod av volontäruppgifter på en organisation som jobbar med kvinnors rättigheter och att skriva på min uppsats. Min mentor gav mig, som tur var, mycket tid till min uppsats men hon tog också med mig på konferenser och möten så att jag fick se mer av deras arbete. Min plan var att göra intervjuer på organisationen och skriva om deras verksamhet. Jag fick dock kontakt med ett 20-tal andra kvinnorättsorganisationer i Nigeria genom den vilket gav mig ett större nätverk och bättre möjligheter till min studie. Min fältstudie fick också en bättre vinkel än jag tänkt från början eftersom jag var på plats och kunde skapa mig en egen uppfattning än den jag läst i kurslitteraturen.

Women’s March den 8:e mars i Lagos som bland andra anordnades av mitt projekt – WARDC (Women Advocates Research and Documentation Centre)

 Mycket av en sån här upplevelse tror jag beror på hur mycket en förbereder sig och hur mycket en kan anpassa sig. Det är bra att läsa på om landet, vad som kan behövas och vad en kan tänka på. Det var en av anledningarna till att jag, under alla jobbiga känslor, kände mig lugn. Jag hade förberett mig. Min packning var osedvanligt bra (ficklampa och ”Absolut Torr” for the win) och jag var mentalt förberedd på det mesta. Då kunde jag också gå in med en trygg inställning och försöka ta saker med en klackspark. Livet går inte jämt som en förväntar sig och det går inte heller att förbereda sig på allt. När jag sitter i duschen med schampo i håret och vattnet har slutat fungera så går det inte att göra annat än att skratta.

Jag och Ekemini Sylvester, en av volontärerna på Back2School-projektet i Lekki

 Livet är fullt av jobbiga saker, oavsett var jag är i världen men vad vill jag komma ihåg när jag är gammal och ser tillbaka på mitt liv? Att jag inte gjorde de saker jag ville när jag var ung för att jag inte vågade eller att jag tog steget, vetandes att det skulle bli tufft men att det i slutändan skulle vara en av de bästa upplevelserna jag haft?

Bild på en vanlig dag i Lagos