PeaceWorks

Menu

8 mars – kvinnors kamp i Colombia

Under sin praktiktid i Colombia får Vanessa se på nära håll hur feministiska rörelser tar plats och gör sina röster hörda under 8 mars-marchen i Bogotá.

Gröna flaggor, lila halsdukar och tusentals kvinnor var närvarande fredagen den 8 mars #8M också kallat internationella kvinnodagen. En dag som påminde oss om kampen som kvinnor i årtionden har kämpat med för att vi på den dagen ska kunna marschera och visa vårt stöd men också fortsätta att markera de tragiska händelser och den kamp som kvinnor fortfarande behöver föra.

Från det historiska minnescentret Nariño-torget, i Bogotá, marscherade tusentals kvinnor med skyltar och banderoller med texter som vädja om en laglig, fri och säker abort, skydd för HBTQ-rättigheter, lika lön för alla och utrotning av våld. Demonstrationen hölls också i några av de större städerna i Colombia.

Denna marsch #8M blev en av de största demonstrationen med flest antal deltagare under de senaste åren. Några av de teman som var väldig centrala var klagomålen om arbetsplatsen och de sexuella trakasserierna som kvinnor behöver genomgå, det colombianska kvinnliga fotbollsligan var även med och belyste problematiken med kvinnors position inom sport. Flera av de kvinnliga spelarna var närvarande liksom politiker som Ángela María Robledo, konstnärer som Andrea Echeverri och feministiska grupper som Las vieja verdes, Siete Polas, La Morada, bland andra.

När vi började marschera gick marschen ner mot centrum, känslan var stark och vart man än vände sig såg man ungdomar och vuxna med skyltar, som dansade och ropade ut ord och sånger om systraskap, gemenskap, tolerans, antivåld och om människans kamp för jämställdhet. När vi kom fram till området Santa Fé blev det tydligt att stämningen förändrades. Polisen och olika tv kanaler började röra sig snabbare och vi insåg snart att vi var omringade av både polis och militär. Jag blev först förvirrad, men jag insåg ganska tidigt att de var där för att skydda marschen från området. När jag frågade dom personerna jag gick med, varför polisen helt plötsligt hade mobiliserats för att tillåta marschen avancera fick jag veta att detta var för att ett visst område inom Santa Fé ansågs vara väldigt farligt. Detta område är nämligen kontrollerat av olika gäng som på ett eller annat sätt är involverade i prostitution och droghandel. Jag började snart se en massa nattklubbar när vi marscherade in i området. Precis som jag fått det beskrivet insåg man snabbt att det var ett så kallat ”toleranszon” med flera kvarten fulla med bordeller, strippklubbar och barer där allt från unga tjejer och killar till äldre personer erbjöd olika typer av tjänster.

Prostitution är nämligen laglig i Colombia och anses vara reglerat och begränsat till bordeller i utsedda ”toleranszoner”. Sexarbetare är skyldiga att regelbundet gå på hälsokontroller enligt lagen och barnprostitution är olagligt. Lagarna tillämpas däremot sällan och prostitutionen är utbredd i hela landet. Delvis på grund av fattigdomen och den interna konflikten som har förflyttat på flertals miljoner människor. Flertal inhemska brottsnätverk är de som styr och kontrollerar både prostitutionen som de så kallade tolerans zonerna. Dessa nätverk är oftast relaterade till olika olagliga väpnade grupper och droggäng. Dessa gäng ansvarar oftast för de människohandel som sker i landet och för sexuellt slaveri.

Medan vi marscherade genom Santa Fé blev det också tydligt hur många av de tjejer som förmodligen arbetade på bordellerna var minderåriga runt 15 år. En rad faktorer har och sätter nämligen barn i riskzonen för sexuell exploatering i Colombia. De fleråriga inbördeskriget och narkotikahandeln har varit en bidragande faktor i förändringen av familjestrukturer som vanligtvis ger barn säkerhet och vård. Krigets konsekvenser av förflyttningar och mord på familjer har dels lett till att många barn blivit föräldralösa eller kidnappade och hamnat inom trafficking, prostitution och som barnsoldater. Detta har varit vanligare inom de mer ekonomiskt utsatta områdena. Även med Venezuelas nuvarande migrationsvåg till Colombia har man också kunnat räkna med att många unga venezolanska tjejer och barn blivit offer för just denna typ av verksamhet.

Medan vi passerade ”La piscina” som är ett av Bogotas kändaste bordeller hörde man hur folkmassan började ropa ut ”Lucha contra la violencia de genero” vilket betyder kämpa mot det könsrelaterade våldet. Marchen fortsatte och vi kom fram till Plaza Bolivar som var demonstrationens slutposition. Väl på Plaza Bolivar fick vi chansen att tala med SietePolas-kollektivet. De berättade om kvinnors utsatthet i konflikten. Kvinnorna som blivit offer i Colombia har behövt göra motståndskraft under de 50 år som kriget pågått för att överleva. ”Vi har behövt möta våld, blivit änkor, sett våra barn dö, blivit tvångsförflyttade och sett våra systrar blivit offer för trafficking och tvångsprostitution” sa en aktivist från Siete Polas.

Med fredsprocessen i fokus är de nya feministiska rörelserna i landet, som Viejas Verdes, Siete Polas och Somos Listas, bland andra också drivna av att upplysa just kvinnans positions. Många menar att just kvinnors position och våldet mot kvinnor traditionellt har varit osynligt då fokuset har legat på fredsprocessen i allmänhet. Andra grupper menar att fredsprocessen gjort att kvinnors situation fått ett större eko i nuvarande läge. Gemensamt menar de olika parterna att enda målet som förenar dem alla: är jämställdhet i det politiska, sociala, sexuella, pedagogiska, ekonomiska arbetet.

En fråga vi ställde Siete Polas var ifall de märkt av en ökning av deltagande och kunskap bland kvinnor i landet, särskilt med det internationella ME TOO rörelsen.

”De är definitivt trender inom den feministiska rörelsen som har katalyserat och aktiverat den nationella rörelsen, särskilt genom att fördöma våld och femicide. Det är anmärkningsvärt att fler i dag känner igen könsrelaterat våld som sådant och inte bara som våld, ”tillade Siete Polas-kollektivet.

Vill du också jobba med feminism, jämställdhet, genus och unga i Colombia? Då kan du söka till Praktikantprogrammet där du under 5 månader praktiserar med någon av PeaceWorks samarbetsorganisationer i Neiva eller Bogotá. Läs mer om platserna och hur du ansöker.