PeaceWorks

Menu

”Jag har insett att jag är både starkare och modigare än vad jag trodde”

Jag heter Agnes Jansson, jag är 19 år och har varit på volontärutbyte i Semarang i Indonesien i sju veckor. Jag har under dessa veckor jobbat som engelskalärare på ett gymnasium tre dagar i veckan, och under två dagar i veckan har jag jobbat på ett låg- och mellanstadie och förskola.

Det var jobbigare än jag trodde att flytta från Sverige till Indonesien. Hemma är man så van vid att ha på ett visst sätt. Att då flytta till ett helt nytt land och till en helt ny kultur blev en rätt stor chock för mig. De första dagarna var allra svårast, men eftersom jag visste att det skulle gå över så höll jag ut. Men det var svårt, eftersom jag aldrig varit så långt hemifrån själv förut. Hemma i Sverige tänker man nog aldrig på vad man har riktigt, tryggheten som alltid finns där. Man kan alltid göra sig förstådd, man vet om alla de oskrivna reglerna som finns och man är så van vid allt det att man inte ens tänker på det. Så att då åka till ett annat land, med ett helt nytt språk och andra oskrivna regler; det blir svårt. Men absolut inte omöjligt, eller något jag inte tyckt om.

För samtidigt som det har varit svårt att anpassa sig till allt det här nya så har det varit fruktansvärt roligt också, men framförallt lärorikt! Speciellt eftersom jag har varit i Indonesien, för Indonesien är verkligen ett sådant fantastiskt land. Naturen här är otrolig, människorna är så snälla och maten är supergod. Jag har fått se så mycket under tiden jag varit här, både i stadslivet och naturen. Maten är utan tvekan på min topp tre lista över vad jag kommer sakna. I början saknade jag den svenska maten väldigt mycket, och jag hade tröttnat på ris redan efter första veckan. Men nu saknar jag riset om jag inte ätit det på en hel dag, så det kommer kännas väldigt konstigt att komma hem och äta potatis och pasta igen. Den andra grejen på min topp tre lista är naturen. Den är så himla häftig! Jag har sett tempel, skog, berg, vattenfall m.m. Det är rätt tråkigt att vi inte har sådan natur i Sverige, men ändå bra kanske eftersom man då uppskattar den mer när man väl upplever den för att man inte kan se den i vanliga fall. Indonesiens natur har verkligen så mycket att erbjuda, och jag har bara hunnit se en bråkdel av all natur man kan se. Den tredje grejen är min värdfamilj. En sådan fantastiskt fin och bra familj som verkligen har ansträngt sig så mycket för att jag ska trivas här. Och det har jag! Jag har känt mig väldigt välkommen och uppskattad i min värdfamilj, och jag är oändligt tacksam för allt dom har gjort för mig. Så maten, naturen och värdfamiljen är dom sakerna som kommer kännas tyngst att lämna.

Det absolut bästa med min resa var att få lära ut engelska. Egentligen lärde jag inte ut så mycket utan vi övade mest på att prata under mina lektioner, att träna uttal. Att se när eleverna uppskattade övningarna, när man kunde se att dom tyckte det var roligt, det var det absolut bästa. Det blev som ett kvitto på att man gjort ett bra jobb, och det var helt klart värt dom timmar det tog att planera övningarna. Men det har också känts riktigt coolt att känna att jag har kunnat klara mig själv, att jag själv har behövt ta kontakt med människor för att skaffa vänner till exempel, och känna att det har funkat bra, trots att det som sagt var rätt läskigt i början. Jag har insett att jag är både starkare och modigare än vad jag trodde. Jag kommer tillbaka till Sverige lite tuffare, lite mer erfaren och även lite klokare.

Jag skulle rekommendera alla att åka på volontärresa, kanske mest för att det finns så många olika typer av volontärjobb. Det finns verkligen något för alla, och det ger en sådan ovärderlig erfarenhet. Jag ångrar inte sekund att jag åkte hit, det är bland det bästa jag har gjort!