PeaceWorks

Menu

Levde jag i fred?

Laura Peña, PeaceWorks praktikant på ungdomsorganisationen La Otra Juventud i Colombia, reflekterar över sin egen bakgrund och uppväxt i Colombia och hur hennes perspektiv på fred har breddats sedan hon återvänt till landet, nu som som praktikant. 

 

Laura och hennes mamma några månader innan dom lämnar Colombia för Sverige.

Jag har nog aldrig använt ordet fred så många gånger under mitt liv som under denna resa. Men vad är fred egentligen?

Under mitt liv har jag reflekterat över fred i relation till det motsatta. Jag har tänkt på krig, vapen, människor som far illa, men även som något som sker långt ifrån mig och mina närmaste, i ett annat land, långt ifrån Sverige. Men så var det inte för 18 år sen.

För jo, jag föddes i detta land och även om jag inte hade nära och kära som fick uppleva och närvara den beväpnande konflikten på nära håll, så blev jag och min familj indirekt påverkade precis som vilken annan familj i landet. Vi visste att saker kunde hända därute, det fanns en osagd kännedom om vilka platser som inte var säkra att besöka. Jag, precis som många andra barn uppfostrades med en viss omedveten kunskap om vad fred var och inte var.

Som liten minns jag colombianska tv kanaler, nyheterna visade och beskrev våldet som landet befann sig i. Inget jag reflekterade särskild mycket kring, bara en verklighet. Som barn kunde jag naturligtvis inte förstå mig på dimensionen av allt som pågick, men jag visste att det var fel. De som visades på tv levde i krig. Levde jag i fred? Minnet av Ingrid Betancurt som kidnappades och mordet på journalisten Jaime Garzon bär jag med mig till Sverige, där jag flyttar till som elva årig.

Och plötsligt är jag här igen. Jag ska bo här efter många år. Jag är inte elva år längre, och mitt medvetna borde veta bättre, men jag försöker fortfarande få grepp om vad fred är. Mitt vuxna jag försöker samtala med lilla Laura inom mig. Jag försöker förklara vad som har hänt sen hon lämnade landet. Fredsavtalet skrevs på, det är fakta, men vad gör det med alla människor? Betyder det att Colombia är i fred?

” Mitt vuxna jag försöker samtala med lilla Laura inom mig. Jag försöker förklara vad som har hänt sen hon lämnade landet. ”          

Första veckan i Colombia har jag mitt första riktiga samtal kring fred. Ett ganska deppig sådant. Här kommer jag och ska praktisera på en organisation som jobbar med att bidra till att skapa fred men vart tar detta arbete vägen när jag går ut på gatan och möter kaos? Människor som är på sin vakt, som har svårt att möta nya människor, som har svårt att lita på sin omgivning. Hur kan man påbörja fredsprocessen och ta den politiska diskussionen till vardagen? Jag kände mig hopplös, men påbörjar min praktik med nyfikenhet och förväntan.

 

Laura testar på att göra radio på radiostationen Teusaradio

Nu efter sex veckor har dimensionen av ordet fred bara blivit större och större. Jag har landat på La Otra Juventud, en plats som vågar ta denna fredliga strid, som vågar ta tag i de frågeställningar som jag ställdes inför under min första vecka i Bogotá. En organisation som skapar en plattform för en generation som vill leva i fred och som vill använda sig av mediaproduktion för att skriva sin egen verklighet.

Att praktisera på La Otra Juventud är som att befinna sig i ett konstant skapande. Här hittade jag en arbetsplats som vill främja ungdomarnas förmåga att förändra de miljöer som de lever i, en plats som vill bekämpa social orättvisa, ojämlikhet mellan könen och prata om samhällsfrågor. Här krävs det inga förkunskaper för att göra media, man kan få lära sig att göra det om man vill, här hjälps alla åt. Som med freden. Ingen behöver veta exakt hur man påbörjar själva fredsprocessen men man måste vilja leva i fred. Verktygen hittar man på vägen.

Jag tänker tillbaka till det kaoset jag kunde känna i luften första veckan i Bogotá och tycker att den är ett resultat av många år med våld. Människor lärde sig att vara på sin vakt, att inte lita, att inte prata att gå sin väg, men förändringen sker. Den sker sakta med säkert och det känns bra att vara en del av den omvandlingen.

 

Jag ser hur fredsprocessen skapas i de små och stora sammanhangen och i det dagliga arbetet. På La Otra Juventud har jag lärt mig att fred är något som skapas dagligen, något som görs och något som tar tid att skapa och som inte kan komma utifrån. Det börjar med mig, med oss tillsammans.

 

Gatupoesi i Bogotá
Laura uppe på berget Monserrate som ligger mitt i storstaden Bogotá