PeaceWorks

Menu

På projekt i Hanoi- Att inspireras utan att tala

Rebecca tillbringade 4 månader på projektet Morning Star Center i Hanoi

Under senaste 4 månaderna har de människor som inspirerat mig mest gjort det utan att tala. Jag heter Rebecca och har spenderat 4 månader på Morning Star Center i Hanoi, Vietnam. Centret är ett lärande dagcenter för barn och ungdomar (mellan två till arton år) med funktionsvariationer. Eleverna på centret har olika typer av funktionsvariationer som exempelvis neuropsykiatrisk funktionsvariation (e.x. autism).

Mitt projekt är i en klass med elva elever från två till elva år där majoriteten har cerebral pares (SP). Eleverna i denna klass har inget verbalt språk men de har alla deras unika sätt att interagera och kommunicera. 

Genom att jag har lärt känna barnen och ungdomarna vet jag vad de tycker är roligt och jag har märkt att det inte behöver vara komplicerat eller svårt att ta in det individen tycker är roligt i lärandet. Ett exempel är en av eleverna som har svårt att greppa saker och styra sina armrörelser. Denna elev älskar musik och har en bra taktkänsla, han gör mycket ljud och vill gärna att någon härmar honom, lika som han gillar att härma andras ljud. Ljuden är oftast i form av att slå händerna i marken (som att trumma) och olika ljud genom munnen. När han tränar på att greppa saker la jag därför till en burk att slå på och bytte ett mindre föremål till något som liknar en trumpinne i plast. 

Kommunikationen mellan mig och lärarna sker mestadels genom kroppsspråk och ett fåtal engelska ord. Jag är mestadels i klassrummet och assisterar lärarna, interagerar med eleverna, byter blöjor och ger individuell assistans till eleverna under olika aktiviteter. Utöver detta har jag även en individuell lektion med en av eleverna. Denna lektion sker i ett enskilt rum varje morgon och pågår 15–30 minuter beroende på elevens koncentration. Syftet med lektionen är att eleven ska bredda sin kommunikation genom tecken, utifrån det internationella teckenspråket. Jag har även sammanställt ett häfte med ca 15 olika tecken till lärarna.  

Under dessa fyra månaderna har jag träffat många individer som har inspirerat mig men de som har gjort det mest var eleverna.

Jag har fått lärdomar och insikter om hur olika människor från olika länder ser på saker och resonerar. Jag har fått höra många personliga berättelser som har gett inblick i samhällsstrukturer och politik i olika länder. Jag är väldigt tacksam för alla intressanta samtal som har inneburit ett utbyte och jag har lärt mig massor. Jag har blivit väldigt inspirerad till att resa och lära mig mer.

De här fyra månader har jag utvecklats mycket och breddat mina kunskaper. Jag har fått lära känna en ny kontext, fått lära mig om andra deltagares kontexter och träffat många intressanta människor. Det har självklart blivit krockar men för mig har nyckeln varit att hålla sinnet öppet och försöka förstå situationen från olika perspektiv. Ett exempel är att jag har tagit reda på hur de vanligaste normer och värderingar ser ut i landet, något som har hjälpt mig att förstå beteenden i olika situationer. Genom att jag förstår de generella värderingarna i samhället kan jag gå utanför min box och får en bredare förståelse.

På centret har jag mött många utmaningar och inte minst när det gäller kommunikationen mellan mig och lärarna. I det dagliga arbetet har kommunikationen fungerat förhållandevis bra tack vare kroppsspråk, demonstrationer, ett fåtal ord på både vietnamesiska och engelska samt google-översätt. Däremot blir språket ett större hinder när oenigheter kring arbetsmetoder uppstår. Dessa utmaningar har varit tuffa men samtidigt utvecklande eftersom jag har tagit mig tiden att pratat om det med min koordinator och annan personal på organisationen. Jag har även fått hjälp med översättning i ett feedback-samtal med en av terapeuterna på centret. Efter dessa samtal kan jag förstå varför exempelvis lärarna agerar som de gör i vissa situationer samtidigt som jag inte står bakom vissa metoder. Den personliga utvecklingen i detta är som nämnt tidigare, att ta reda på grunden till en individs beteende för att förstå helheten.

Ett fint minne är svårt att ta ut. Jag har upplevt massor under denna tid och har många fantastiska minnen och inte minst fått vänner för livet över hela världen. Många personer har gjort värdefulla avtryck på mig men några som gjorde det fem dagar i veckan var eleverna. Det har varit ovärderligt för mig.

Slutligen skulle jag rekommendera att delta i liknande internationella projekt och i framtiden kommer jag fortsätta engagera mig för frågor som rör funktionsvariationer.