PeaceWorks

Menu

Street School i Marocko med Agnes

Agnes åkte på vårt sommarprogram till organisationen Farah Association i staden Essaouira, läs nedan om hennes erfarenheter.

Det gick mycket snabbt att komma in i arbetet i Marocko. Redan första dagen fick jag se hur Street School-konceptet fungerar, men inte som en lärare utan som en elev. Utöver engelska undervisar nämligen läraren Mouchine i darijha – det lokala språket som är en sorts marockans dialekt av arabiska med inslag av andra språk. Kort därefter fick jag även se hur engelskundervisningen genomfördes.

Jag undervisade tillsammans med en annan lärare, Hicham, fyra gånger i veckan. Lektionen som var avsedd för nybörjare i engelska var på förmiddagen och höll på fram till tolvtiden. Som namnet antyder, The Street School, var alla klasser utomhus på gatorna i Essaouira. Ett förråd fungerade som bas, och det var där utanför som vi oftast höll till. I en till synes improviserad glänta mellan ett antal hus satte vi upp en White board och stolar. Eftersom det var mestadels barn på förmiddagsklasserna lekte vi mycket lekar, och blandade lek med grundläggande engelskkunskap.

Mouhcine, eldsjälen bakom English Street School, älskar att undervisa, om det så är engelskundervisning för barn eller darija för de som önskar.

Oftast var det även en eller flera klasser på kvällen, dels i darija (vilket inte är en del av själva programmet, men som ändå varmt rekommenderas), och dels engelskklasser för de som pratade mer engelska och vuxna nybörjare som inte kunde komma på morgonen. På dessa klasser satt jag för det mesta med som elev, men jag undervisade också vid några tillfällen.

Det fanns stort utrymme att ta egna initiativ, dels inom undervisningen och dels utanför. Jag träffade en hel del elever även utanför ”klassrummet” för att prata engelska och bara hänga och hade också små engelsklektioner för några i värdfamiljen. Vi arbetade med ord och fraser, skrev engelska Cv:n mm.

Mina lärdomar och mest utvecklande uppgifter

Det som var mest utvecklande för mig som person var att sitta med som elev på klasserna för de som talade lite mer engelska än nybörjarna. Jag talade givetvis mycket mer engelska än mina medstudenter, men de diskussioner som uppstod var oerhört givande. Jag försökte hålla mig i bakgrunden och bara lyssna, även om studenterna gärna ville att jag skulle ta ledarrollen i gruppuppgifter och liknande. På så sätt fick studenternas ord flyga fritt, och jag kunde suga i mig många av deras tankar. 

Det är också från att sitta med på lektionerna som en av de större lärdomarna kommer. Under en av lektionerna skulle vi elever gå ut på gatan och prata med turister. Vi skulle ställa ett antal frågor om deras shoppingvanor, och sedan skulle vi försöka växla 1 euro mot 10 dirham. Jag märkte att de turister som de marockanska eleverna närmade sig var mycket osäkra, obekväma, och ville helst komma därifrån. När jag kom fram var dock bemötandet helt annorlunda. På återsamlingen fick jag frågan hur jag hade upplevt uppgiften, och jag sade att jag trodde att det var lättare för mig att prata med européer, eftersom européerna hellre pratade med mig. Läraren frågade då hela klassen vad de trodde att detta berodde på. Klassen brast då ut i massa kloka idéer om stereotyper, rasism, skillnader i kultur etc. Diskussionen var väldigt öppen, och det som kanske förvånade mig mest var att den var väldigt vänlig och förstående gentemot de personer som inte hade velat prata med eleverna. Läraren pratade om att turister är vana vid att bli påprackade saker och kanske till och med lurade ibland; att de kan ha haft en dålig erfarenhet av att prata med marockaner förut. Själv skulle jag tycka att det var väldigt frustrerande att bli ignorerad på det där sättet. Läraren pratade också om sådana känslor, att det är okej att bli frustrerad eller kanske till och med ledsen, men att dessa känslor måste hanteras på ett bra sätt. Man måste prata om dem, analysera dem, och fundera över vad som kan göras åt det mellanrum som finns mellan människor. Jag tror att diskussionen i Sverige skulle behöva lite mer av den här konstruktiva vänligheten.

Detalj på väggmålningen som pryder en av gatorna där engelskaklasserna äger rum. Kärlek, omtanke, och en vilja att lära sig genomsyrar platsen.

Jag lärde mig också mycket av den familj jag bodde i. De systrar jag träffade i värdfamiljen, Chaima, Soukaina och Selma, och även mamman Rachida, förändrade min syn på kvinnans roll. Jag kom till Marocko med en del fördomar om hur kvinnor har det och inte har det, vad de gör, osv. Jag hade också fått för mig att man var väldigt pryd. Det jag fick uppleva i familjen var dock helt annorlunda. Kvinnorna pratade om män, mens och sex på ett sätt som nästan fick mig att rodna. Och även om normerna som omgärdar till exempel giftermål är något annorlunda jämfört med de jag är van vid i Sverige, fanns det mycket som förenade oss. Jag tror att Islam via medier och annat har fått ett mycket dåligt rykte i Sverige, kanske särskilt när det kommer till kvinnors roll, vilket gör det extra angeläget att försöka bilda sig en egen uppfattning baserad på möten med de människor som praktiserar religionen.

För övrigt rekommenderar jag starkt att bo i en värdfamilj om du ska åka till Marocko, dels för att kunna prata med marockaner som du annars kanske inte skulle ha pratat med, och dels för att se vidden av den marockanska gästfriheten.

En inspirerande person

Det fanns många inspirerande personer på projektet och utanför. Min kontaktperson, Mouhcine, var dock eldsjälarnas eldsjäl. Han älskar att undervisa och låter det färga allt han gör. Dessutom är han en mycket öppen person som tar in alla i gemenskapen. Jag har aldrig fått så många nya vänner så snabbt som jag fick i Marocko!

Den person som höll i lektionerna tillsammans med mig, Hicham, var också en inspirationskälla. Han kom till Sverige 2015 och stannade där i 4 år för att gå ut gymnasiet. Vi hade många samtal om kriget i Syrien, flyktingkrisen 2015, rasism, religion, och vad som händer i det svenska samhället. 

Vill du också åka till Marocko och praktisera med ungdomar och eldsjälarna på Farah Association? Sök då till våra program 5 månader i fält eller Sommarprogrammet.