PeaceWorks

Menu

Kärlek, kreativitet och samarbete

Jag heter Arvid, jag är 20 år och kommer ifrån Umeå. När jag skriver det här har jag bara en vecka kvar av mitt volontärarbete här på Aldea Yanapay i Cuzco. Jag är väldigt taggad på min sista tid här och tänker verkligen göra mitt bästa för att njuta.

Anledningen till att jag åkte hit från första början var spanskan. Jag hade studerat spanska i flera år men sedan varit utan i flera år. Jag glömde mycket och ville därför bli ordentligt exponerad till spanskan. Och då tänkte jag att jag kunde kombinera mitt lärande för spanska med min passion för att jobba med barn. Jag blev därefter starkt rekommenderad detta projekt och det har verkligen varit en upplevelse. Väldigt spännande, väldigt lärorikt, väldigt kul men även tufft. Aldea Yanapay är vad projektet kallar sig och är någonting som fungerar som en social plattform och en alternativ skola för allt från 4-åringar från förskolan till 15-/16-åringar. Projektet ligger i centrala Cuzco men samma organisation har ett liknande men mer småskaligt projekt i Lamay som ligger just utanför. Cuzco som stad har stora problem med alkoholism och våld i hemmet och många av barnen på projektet tvingas se och uppleva just det där hemma. För många av barnen är projektet därför en viktig ljuspunkt i deras vardag och i deras fortsatta liv. Projektet har en alternativ undervisningsform som fokuserar mycket på medvetenhet och kärlek. De lär sig att uttrycka sig på alla möjliga olika sätt och de får testa på ett antal olika kreativa aktiviteter. De har väldigt mycket utrymme att tänka fritt och i nya banor, lära sig om sig själva och om att fungera med andra barn i alla olika åldrar.

Projektet är helt självförsörjande men de driver ett hostel som fungerar som finansiär för allt. Där bor majoriteten av alla volontärer så hostlet är alltid fullt av oss så man är aldrig ensam och man har alltid människor man kan dela mycket med, lära sig av och jobba tillsammans. Vi har bland annat väldigt roliga kvällar med frågesport, matlagning, bakning, filmer, gratis salsalektioner osv. Eftersom vi bor tillsammans jobbar vi väldigt mycket tillsammans med varandra och det är nog det som utvecklar en mest här. Eftersom projektet är självförsörjande är det nämligen vi volontärer som håller i de olika lektioner/workshops vi har här. Initiativtagande och samarbete är alltså någonting man verkligen får träna på. Det kan vara tufft men det är också en väldigt häftig känsla att känna att man klarar så pass mycket när man väl får chansen. Men man behöver inte oroa sig för det på något sätt utan man får alltid en lugn start och blir sakta men säkert ”inskolad” och van. När jag kom till projektet blev jag dock lite överrumplad över ansvaret man fick men man lärde sig snabbt att hantera det och eftersom skolan bara är emellan 9 och 1 har man väldigt mycket fritid hur som helst.

Jag har verkligen lärt mig en mängd olika saker här under mina hittills knappa 2 månader. Om spanska, om en ny kultur, om att jobba med barn. Barn som kommer från väldigt annorlunda familjesituationer än vad man är vad vid i Sverige, men som framförallt är speciella på grund av den otroliga mängd kärlek alla barn på projektet ger ifrån sig och söker. Men framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv. Projektet jobbar mycket med känslor, och både i och utanför skolan har vi ständigt möjligheten att uttrycka och upptäcka oss själva genom bl.a olika samtal, diskussioner och meditationer. Jag är väldigt nöjd med detta projekt och även om jag har väldigt mycket att se fram emot när jag kommer hem till Sverige så kommer det vara otroligt emotionellt att lämna alla barn och volontärer. Rekommenderar verkligen detta projekt och oavsett längd så brukar folk uppskatta sin vistelse här väldigt mycket!