PeaceWorks

Menu

Ungas röster gör sig hörda

Den här artikeln undersöker några aspekter kring ungas deltagande i den offentliga ungdomspolitiken i Huila.

Deltagande är en hörnsten i den deliberativa demokratin, vars mål är att fördjupa demokratin genom att flytta fokus från det klassiska representativa till ett deliberativt deltagande där medborgarna genom samtal ska kunna utbyta olika perspektiv gällande politiska behov och intressen. På så sätt vill den deliberativa demokratin att medborgarna ska ha en effektiv kontroll över flera politiska områden (Monsiváes Carrillo, 2006; Habermas, 2006). Dessa karaktärsdrag är något som vissa aktörer i civilsamhället eftersträvar, och den offentliga politiken för ungdomar i Huila har antagit flera av dem. Trots detta tycks det finnas ett gap mellan vad politiken uttrycker och vad de unga i Huila upplever gällande erkännandet av sin roll som kapabla och deltagande aktörer.

Som praktikant på Corporación Casa de la Memoria har jag arbetat med organisationens ungdomsstrategi. Vi har arbetat med en karaktärisering (syftet är att utforma en Agenda Joven Departamental för att öka ungas politiska påverkan i Huila) av unga i departementet Huila och som avslut för terminen anordnades eventet Agenda Joven Huila. Där deltog unga som medverkat i karaktäriseringen samt representanter från ungdomsorganisationer. Syftet var att förespråka ungas organisering och deltagande samt påbörja skapandet av en Agenda Joven Departamental för att ha inflytande i den lokala regeringens utformande av den offentliga politiken.

Den offentliga politiken sätter ramarna för vilka planer, program och projekt som de valda politikerna bör implementera. Därför ses den som ett möjligt verktyg för civilsamhället att påverka den politiska och sociala utvecklingen. Under Agenda Joven Huila pratade en grupp ungdomar om varför offentlig politik är viktigt. De kopplade ihop den med uppbyggandet av fred i landet, att den ska konstruera social rättvisa, garantera medborgarnas rättigheter och ge folket möjligheten att delta, ge förslag och diskutera de olika verkligheter som finns. Ungdomarna menade att den är en möjlighet till utförandet av demokrati. Mer precist framstår det som att de unga ser den offentliga politiken som ett möjligt sätt att genomföra deliberativ demokrati.

För att de unga ska kunna delta i skapandet av politiken krävs det att de ses som subjekt som är kapabla att tänka, utrycka vad de tycker och genomföra förändringar. Enligt forskarna Tobón y Rincón (2014) finns det två huvudsakliga definitioner av gruppen unga i Colombia. Å ena sidan definieras de unga som beskrivet – fulla av potential och entusiasm med stor kapacitet att förändra sin omgivning. Å andra sidan ses unga som en problematisk, besvärlig och farlig grupp som inte är kapabla att fatta egna beslut (Tobón y Rincón, 2014). Under samtal i fokusgrupper i karaktäriseringsprocessen framkom det att många unga ser sig själva som aktörer med möjlighet att förändra, men att de upplever att andra utomstående aktörer (framförallt staten och polisen) ser dem som inkapabla och att de ofta antar att unga är kriminella och därigenom ett problem för samhället. Utifrån enkätsundersökningen som genomförts under karaktäriseringen framkom att det största problemet för ungdomar i Neiva idag är bristen på förtroende och kommunikation mellan unga och vuxna (21%). Observera att dessa siffror inte är representativa för hela Huila, utan för Neiva, det största området i departementet Huila. (Caracterización, 2015)

 

statistik1
Figur 1: Problem för unga i Neiva

 

Denna känsla av brist på förtroende och att inte bli erkänd som en social och politisk aktör var även ett återkommande tema under Agenda Joven Huila. Kelly Yurani Silva Villanueva, deltagare i karaktäriseringen i Algeciras, menar att politiker inte stöttar ungdomarna och att det finns för få platser och möjligheter för unga att organisera sig för att kunna ha inflytande. Hon tycker därför att det känns som att de inte tror att de unga är kapabla att bidra med någonting till samhället. Hon påpekar att den största positiva faktorn hos unga idag är att när utrymme ges, som till exempel eventet Agenda Joven Huila, så tar de chansen att delta i stor utsträckning.

Juan Alberto Zuluaga García, medlem i organisationen Asociación Colombiana de Estudiantes Universitarios (ACEU) är av samma åsikt som Kelly. Han menar att det största hindret för ungas organisering och inflytande beror på en stigmatisering av ungdomar där de inte erkänns som sociala och politiska aktörer, utan kopplas ihop med våld, drogkonsumtion och annan brottslighet. Juan Alberto uttrycker det som att;

[Politiker] godkänner utvecklingsplaner och offentlig ungdomspolitik men de har aldrig oss unga i åtanke. Det har de bara när de behöver visa på resultat, men aldrig för att de unga ska ha makt att besluta. De unga är exkluderade från dessa [politiska] utrymmen […][Politikerna] skapar en lag för de som fallit offer för konflikten, utan offren för konflikten. De gör en lag för ungdomar utan ungdomarna. Det är ologiskt, för det är vi som är dem som lever i dessa verkligheter. Det är vi som vet vilka problem som finns och det är vi som kan överväga vilka lösningar som finns.”

Hur ser då den offentliga politiken för unga ut i Huila? Idag gäller fortfarande politiken som infördes 2004, ordenanza 064 de 2004, men efter att en nationell lag kring ungdomspolitik infördes 2013, El Estatuto Ciudadanía Juvenil, har politikerna arbetat fram ett nytt dokument i linje med den nationella lagen. Denna har blivit godkänd men inte publicerad. Skillnaden mellan politiken från 2004 och den aktualiserade versionen är framförallt att den senare är mer omfattande – den har fler syften, fler principer, strategier och aktioner. Däremot skiljer sig inte kärnan i innehållen mycket åt. Båda versionerna erkänner unga som aktivt deltagande aktörer vars rättigheter och deltagande i politiken ska tillgodose. Båda dokumenten beskriver unga som fulla av potential och erkänner pluraliteten inom gruppen unga. Skillnaden är att det nya dokumentet har som huvudmål att garantera ungdomarnas rättigheter samt att främja inkluderandet och deltagandet av de olika ungdomsperspektiv som finns.

Trots att den offentliga politiken trycker på vikten av ungas deltagande och trots att den använder definitionen av unga som kapabla förändringsaktörer tycks många unga känna att så inte är fallet. Enligt enkätundersökningen bland unga i Neiva framkom att plats för deltagande är det största behovet för ungdomar idag (19%) (Observera att dessa siffror inte är representativa för hela Huila, utan för Neiva, det största området i departementet Huila). (Caracterización, 2015), vilket återspeglar den bild som Kelly, Juan Alberto och de andra unga under eventet uttryckte. Laura Garzón Obando, tidigare ombud i departementet för ungdomar, tror dock att det största hindret för ungdomars deltagande i politiken kan handla om bristen på information. Hon menar att det existerar platser och möjligheter för unga att organisera sig, men att många inte är medvetna om det. Hon upplever det också som att det, till skillnad från Kelly och Juan Alberto, inte finns tillräckligt med villighet bland unga att ta initiativen som krävs för att införa ett ungdomsperspektiv i politiken.

 

statistik2
Figur 2: Behov hos unga i Neiva

 

Vikten utav information kan kopplas till den deliberativa demokratins fokus på att deltagande kräver kunskap om den politiska arenan. Enligt Dominguez (2013) behöver medborgarna ha kännedom kring aktuella politiska frågor och hur processen med deliberativt deltagande går till. Han menar att staten måste bidra till att utbilda medborgarna till medvetna politiska subjekt och för att kunna göra detta krävs, bland annat, informationsspridning (Dominguez, 2013). Om informationen brister, minskas omfånget för vilka medborgare som deltar i de politiska processerna. Utan information är ett jämlikt och representativt deltagande därför en omöjlighet, oavsett om utrymmen existerar eller inte.

Det tycks alltså finnas ett glapp mellan vad den offentliga ungdomspolitiken slår fast och hur unga uppfattar dess implementering. En förklaring har varit bristen på information kring existerande möjligheter att påverka, att de unga inte vet om eller uppfattar att politiken faktiskt erkänner dem som kapabla förändringsaktörer. Man skulle kunna fråga sig varför denna information brister. Ett sätt att se på saken är att det inte finns tillräckligt med politisk vilja, utan att fokus på ungas deltagande snarare är ett sätt att legitimera de politiska institutionerna utan att verkligen implementera policyn. Dominguez (2013) förklarar att för att den politiska makten ska ha legitimitet och kunna skapa en social ordning, måste den skapa och underhålla en tro på att de politiska institutionerna är bra lämpade för samhället (Dominguez, 2013). Med denna teori skulle gapet mellan den offentliga politiken och verkligheten kunna bero på att det inte finns ett verkligt politiskt intresse för ungas deltagande. Istället skulle dessa formuleringar verka för att tillfredsställa medborgarna som vill ha denna typ av politik, och möjligen undvika deras kritik. På så sätt skapas en tro på att den offentliga politiken är lämplig, vilket i sig inte betyder att den blir implementerad.

En annan möjlig förklaring, vilket även diskuterades under Agenda Joven Huila, är avsaknaden av en deltagande kultur som genomsyrar alla institutionsled och de unga själva. Att ett dokument fastställer att ungas deltagande är viktigt och att de ska ses som kapabla förändringsaktörer, innebär inte detta att denna kultur återfinns bland alla de politiska institutionerna. Detta kan vara en anledning till att unga i praktiken känner sig förbisedda och betraktade som inkapabla och ett problem för samhället, trots att den offentliga politiken sedan 11 år tillbaka erkänt vikten av deras deltagande. I detta sammanhang spelar Agenda Joven Huila en viktig roll eftersom den erbjuder en plats för ungdomar att delta, samtidigt som den skapar kontakter mellan civilsamhället och offentliga institutioner. I processen med agendan har banden stärkts mellan dessa aktörer och därigenom även den deltagande kulturen.