PeaceWorks

Menu

Jag tror att det är genom mötet med andra människor vi kan förändra

Beatrice var tre månader på projektet Watoto Wetu

Hur ska jag kunna sammanfatta tre månader i ett kort brev och några få bilder? Hur ska jag kunna förmedla alla de känslor jag känt och de platser jag mött under hela nittio dagar? Hur kan jag göra rättvisa till alla de skratt jag delat och den djupa kärlek jag känner till mina vänner på Watoto Wetu? Att skriva det här resebrevet känns för mig som en större utmaning än vad jag kände när jag stod, i alldeles för lite kläder, redo att flyga iväg på Arlanda i januari 2017. En bild säger mig mer än tusen ord – men tänk om den bilden jag visar säger dig tusen andra?

Jag och mina reskamrater möttes både varmt och vänligt av vår kontaktperson Rama på flygplatsen.

Jag har tillbringat tre månader i Dar es-Salaam, Tanzania och främst på barnhemmet Watoto Wetu. Att jag hamnade där var för att jag går en ettårig linje på Mullsjö Folkhögskola som i samarbete med PeaceWorks Sweden varje år skickar ett gäng studenter till ett land i östra Afrika. Under hösten 2016 läste jag tillsammans med mina åtta klasskompisar globala studier light vilket inkluderade bl.a. (o)rättvis handel, de globala målen, FNs konventioner för barns, kvinnors samt människors rättigheter & skyldigheter. All denna nya kunskap varvades med förberedelser inför själva resan och fördjupning i vårt värdlands historia och samtid.

Jag hade förväntat mig en resa fylld med många betydelsefulla möten och kulturkrockar. Det finns något vackert i att öppna sig själv för möjligheten att upptäcka sin egen kultur genom mötet med någon annans tycker jag. Dels upptäckte jag fantastiskt många likheter som jag kanske inte väntat mig men å andra sidan också skillnader som gör mig uppmärksam på vad och hur jag värderar. Den största skillnaden för mig är den självklara gästfriheten. Även om det fanns stunder under min resa där jag hamnade i en situation som kanske inte blev som det varit tänkt från min eller mina värdars sida så kände jag mig aldrig till besvär. Det jag upplevde var öppna sinnen, en nyfikenhet på mig och endast lösningar existerade. Tillbaka i Sverige hoppas jag kunna applicera den här lärdomen så att alla nya bekantskaper ska kunna känna sig välkomna istället för besvärliga.

Den största utmaningen för mig personligen var att bemöta de fotspår historien trampat upp. Jag upplever världen och de system vi har byggt upp som både ohållbara och skeva, så när nyheterna berättar om utländska företag som nyttjar naturresurser men flyr skatter eller när en ser film med barnen på Watoto Wetu och inser avsaknaden av icke-vita förebilder i den tecknade världen – då gör det ont. Jag skulle kunna dra upp så många exempel där människor särskiljs och behandlas illa men det skulle nog aldrig ta slut. Det har varit den största utmaningen med hela det här året på Mullsjö Folkhögskola – att lära mig om hur min levnadsstandard grundas i ett orättvist världssystem och hur lite som görs för att förändra det. Att bli bekväm är enkelt men efter höstens globala studier känner jag mig mer motiverad än någonsin att fortsätta reagera och därefter agera för en bättre värld.

”Vår” busstation i Kibo där vi varje morgon tog bussen till Watoto Wetu.

Jag är oändligt tacksam över att ha fått blivit inbjuden och delat vardagen med mina vänner i Dar es-Salaam. Att få vakna till ljudet av min tanzaniska familj, leka med mina syskon och barnen på Watoto Wetu, smaka på all den fantastiska maten, tvätta, städa och diskutera likväl religion som politik. Det har varit ett privilegium att få dela livet under tre månader och jag har känt mig som hemma sen första dagen.

Be the change you wish to see in the world. Ett citat tillskrivet Mahatma Gandhi som pryder min vrist sedan 4 år. Det var med detta i bakhuvudet som jag valde att söka till Mullsjö Folkhögskola för ganska exakt ett år sedan. Inte för att jag hade någon som helst tro om att jag skulle uträtta något på plats i Tanzania utan för att jag tror på en bättre värld genom kulturförståelse. Jag tror att det är genom mötet med andra människor vi kan förändra. Jag är också övertygad om att det börjar med mig – förändringen alltså. I Mullsjö, i Sverige, i Europa, i världen. Det börjar med mig.