PeaceWorks

Menu

HBTQ-frågor måste prioriteras i fredsförhandlingar

HBTQ perspektiv i fredsprocesser är ofta långt ner på dagordningen i internationella freds-sammanhang.

 

Det är tid att tala om hur HBTQ-personer ska inkluderas i fredsprocesser. I konflikter och krig över hela världen drabbas människor hårt och specifikt på grund av deras sexuella läggning och/eller könsidentitet.

Det som framkommit i nästan sjuttio vittnesmål från intervjuer utfärdade av den colombianska myndigheten för historiska minnen, är att många HBTQ-personer i Colombia drabbas av ett strukturellt våld som sedan eskalerar i den väpnade konflikten. Det finns en underliggande agenda från olika maktpositioner i konflikten att korrigera och kontrollera sexuellt avvikande normbeteenden vilket ofta uttrycker sig i ett synnerligen brutalt och tortyrliknande våld. En nästintill oundviklig konsekvens av konflikter är att människor tvingas fly, den som identifierar sig som homosexuell, bi eller trans drabbas ofta värst i dessa situationer. Många saknar stöd och skyddsnät från sina familjer på grund av den strukturella diskrimineringen, de kan därför bli väldigt ensamma och utsatta i nya städer, vilket vanligen leder till exkludering från samhället och/eller prostitution.

I internationella freds och konflikt-diskurser argumenterar man ofta för att det är viktigt att tillgodose specifika rättigheter för grupper som kvinnor, barn och minoritetsgrupper i fredsprocesser. Att tala om HBTQ-personers specifika rättigheter har tidigare blivit lågprioriterat, alternativt reducerats till att handla om politiska och sociala rättigheter med ett intersektionellt perspektiv. En möjlig positiv förändring för att skapa utrymme för dessa frågor är att det i juni 2016 tillkom en FN resolution om att införa en oberoende expert för att främja HBTQ-rättigheter.

Detta är en tacksam början till att sätta en ny standard för hur vi talar om diskriminering av sexualitet och könsidentitet globalt men det behövs fler insatser för att formulera hur man ska bidra till specifika rättigheter för dessa människor under konflikter. WPS-agendan som utformats av FN för att möjliggöra deltagande och bestämmanderätt för kvinnor i fredsförhandlingar, bör expanderas eller vara en inspiration för en liknande resolution som även innefattar HBTQ-personer.

Det bör vidare finnas en mer rättvis och proportionerlig fördelning kring hur man talar och ger utrymme till olika sexuella läggningar och identiteter. Att HBTQ-grupper ens blev inbjudna till fredsförhandlingar i Colombia är i sig enorma framsteg vad gäller en queer inkludering i fredsprocesser. På plats i förhandlingarna i Havanna kan man dock peka på att det endast var homosexuella män som fick representera en HBTQ-talan trots att transpersoner och lesbiska kvinnor till större del var drabbade i den väpnade konflikten.

Situationen efter förhandlingarna blev, som många känner till, inte till det bättre för HBTQ-personer utan en början till en rejäl backlash då de specifika rättigheter som blivit antagna i fredsavtalet till stor del blev överkörda i den folkliga omröstningen i oktober 2016 och hotas vidare av den nuvarande presidentens planer på att korrigera och riva upp delar som rör rättigheter för marginaliserade grupper. Ett steg framåt, och två steg bakåt. Fredsaktivister i HBTQ-organisationer i Colombia fortsätter likväl sitt arbete för en större inkludering i samhället genom politisk opinionspåverkan, aktivism och kulturprojekt. Förhoppningsvis visar ändå försöken av ett deltagande av HBTQ-personer i fredsförhandlingarna i Colombia att det är möjligt och viktigt att trycka på dessa perspektiv och att dessa personer kan vara viktiga inspirationskällor för ett land i fred då fred till mångt och mycket innebär acceptans för pluralitet.

 

Av: Sofie Axelsson