PeaceWorks

Menu

Högerns lyckade vänsterretorik

Den traditionella tjurfäktningen bygger på fasader av underhållning men är under ytan ett reproducerande maktspel, ett forum där konservativa kan hålla varandra om ryggen och håna de som är i opposition. “Död åt Andrea Padilla” (djurrättsaktivist i Bogotá) skreks ut i publiken på arenan La Santamaría med skrattsalvor som följd. Likaså är det under fasaden av rättighetsbegreppet som konservativa nu vänder sig till när de vill försvara dessa praktiker som skadar både djur och människor. Foto: Sofie Axelsson, Bogotá, mars, 2018.

 

Högerkonservativa och högerextrema grupper härmar en klassisk vänsterretorik medan vänstern står handfallna. I Colombia använder högerkonservativa en retorik kring mänskliga rättigheter, inte för de som är marginaliserade och står utanför samhället men för de som vill bevara konservativa och traditionella värderingar – och det funkar.

Jag minns hur jag tappade hakan när en förespråkare för tjurfäktning i Bogotá bestämt menade att unga vänsterpolitiker och aktivister hotar deras rättigheter att bevara traditioner. “Unga stadsbor försöker sabotera våra lokala traditioner som har varit en del av vår kultur i hundratals år”, berättade han frustrerat. Djurens rättigheter talades det inte om förstås. Men att han använde sig av en självtillskriven offerroll kring hur hans rättigheter förminskades, ledde mig till att undersöka hur en liknande retorik används inom den konservativa politiken.

Ett exempel är hur högerkonservativa tvistat betydelsen kring HBTQ-rättigheter till att ingå i en genusideologi som hotar religiösa rättigheter. Innan omröstningen av fredsavtalet 2016 mobiliserade högern kring ett narrativ som hävdade att vänstern försöker att homosexualisera landet och inkräkta på ideal och rättigheter till kärnfamiljen. Den desinformationen spreds i landet genom sociala medier och var en påverkande faktor till att folket röstade nej till fredsavtalet, som sedan gick igenom på regeringsnivå efter att vissa delar, kring just HBTQ-rättigheter behövde omformuleras.

Colombias nya president, Iván Duque har vidare gått till val på att riva upp fredsavtalet för att bland annat korrigera eller exkludera de delar som innefattar specifika rättigheter för HBTQ-personer. Dessa politiska strategier är inte förvånande i ett så pass konservativt land som Colombia, där många på högerskalan värnar om katolska ideal av kärnfamiljen och bevarandet av patriarkala strukturer, det som är förvånande är hur vänstern inte ser ut att kunna ge sin egen retorik legitimitet.

Om man lyfter blicken mot USA har vi självklart sett samma mönster. Högerkonservativa trycker på att deras rättigheter blir hotade av allt för generösa migrationslagar, att deras barn blir hotade av generösa abortlagar, att deras vita privilegier hotas av en multikulturell generositet. Man lindar in rasism, sexism och främlingsfientlighet i en retorik som förespråkar att de som befinner sig överst i hierarkin tillsätter sig offer-positioner där rädsla för att förlora sina rättigheter är i fokus. Sverigedemokraterna har mer än en gång lyckats spegla en dystopisk bild av att andra partier försöker att köra över deras rättigheter att leva tryggt i Sverige.

Det saknas motkraft i vänsterns “riktiga” mänskliga rättigheter. Högern har inspekterat och lyckats lära sig av vänstern medan vänstern har fastnat. Helst vill jag vara barnslig och säga: högern måste sluta använda rättighetsretorik! De förvränger och förstör det dyrbara i vad rättigheter och skyldigheter innebär, dessa livsviktiga ord hotas nu av en rejäl urvattning. Men de kommer ju förstås inte att lyssna på en vänsterförespråkare: någon som vill rädda tjurarna och se till att HBTQ-rättigheter, kvinnors rättigheter till sin kropp, och pluralitet är eftersträvansvärda mål. Jag tror tyvärr att det är vänstern som måste ändra sig, det är dem som behöver hitta nya sätt att framföra sin ideologi och retorik på – och det snart.

Av: Sofie Axelsson