PeaceWorks

Menu

Kvinnors roll i fredsavtalet i Colombia

Efter femtio år av konflikt och fyra års fredsförhandlingar tecknades det historiska och unika fredsavtalet 2016 mellan regeringen och FARC-gerillan i Colombia. Syftet med fredsavtalet var att både stoppa den väpnade konflikten i Colombia och främja fredsbaserad rättvisa och mänskliga rättigheter i landet. Avtalet riktade kraftiga insatser för att stärka speciellt kvinnors och marginaliserade gruppers rättigheter. Det som gör fredsavtalet unikt och historiskt är att det inte enbart inkluderade regeringen och FARC-gerillagruppen utan även konfliktens offer,
kvinnoorganisationer, och civilsamhället i utformningen av fredsavtalet. Fortsättningsvis kommer fokus att ligga på vikten av just kvinnors inkludering i fredsavtalet, även om övriga marginaliserade gruppers rättigheter självklart också är av högsta vikt.

Till skillnad från många andra avtal har det här fredsavtalet ett stort fokus på kvinnor och genus. En genuskommitté inrättades och arbetade aktivt med genusperspektivets närvaro i avtalet. I samband med upprättandet av fredsavtalet ökade andelen kvinnliga politiker på delstats och lokal nivå. Förväntningarna ökade och många hoppades på inflytande i den komplicerade konflikten. Idag är vicepresident, borgmästaren i Bogotá och hälften av regeringens ministrar kvinnor. Samtidigt ser det inte lika positivt ut i parlamentet där kvinnor representerar mindre än en femtedel av kongressledamöterna, och i kommunerna där endast tolv av hundra borgmästare är kvinnor. Ett flertal insatser har gjorts inom lagstiftningen när det kommer till kvinnors rättigheter och kvinnors politiska deltagande, men implementeringen av dessa har inte uppfyllt sitt syfte. Det patriarkala systemet och machokulturen har försvårat kvinnors politiska deltagande. Kvinnor behöver ses som politiska aktörer och involveras i beslutsfattningen och inte endast ses som konfliktens offer.

Sverige har även haft en betydelsefull roll i arbetet för fredsutvecklingen i Colombia. Sverige har under många år bidragit ekonomiskt och politiskt till att skapa förutsättningar för fredsarbetet och jämställdhetsintegreringen. I över 50 år har Sverige genom volontärer, civilsamhälle, biståndsarbetare och diplomater aktivt arbetat för fredsbyggande och social rättvisa. Även efter påskrivet fredsavtal har svenska myndigheter, företag och civilsamhällesorganisationer varit viktiga komponenter. Sverige agerar katalytisk för att skapa nya möjligheter till utveckling tillsammans med sina samarbetspartners i Colombia. Enligt en sammanställning som gjordes år 2020 av den feministiska människorättsorganisationen Sisma Mujer så hade enbart 16 av de 109 utvärderade, genusrelaterade målen i fredsavtalet uppnått tillfredsställande framsteg år 2019, alltså lite drygt 25%. Samtidigt klassificerades 50 mål, 48,62%, som otillräckligt uppfyllda, och 30 mål, 28,44%, som inte ens påbörjade. I jämförelse med år 2018 kunde man däremot se att utvecklingen hade gått framåt, men även att de genusrelaterade målen som genomgående hade uppnått allra minst framgång var de som rörde just drogrelaterat våld mot kvinnor. I dessa situationer handlar det framförallt om att garantera kvinnors säkerhet då de ofta är extra utsatta för hot och våld bland annat under övergången från droghandel till legitim försörjning. Juanita Millán, tidigare FARC-medlem, och medlem i genuskommittén som tillsattes för att utveckla fredsavtalet, klargör en fundamental del i problematiken. Hon berättar att männen inte insåg varför ett genusperspektiv skulle vara hjälpsamt, och till och med nödvändigt, i författandet av fredsavtalet, eftersom vinsterna med ett sådant perspektiv för dem inte verkade bidra med någon direkt märkbar, essentiell komponent för en lyckad fred. Victoria Sandino, före detta befälhavare i FARC och nuvarande ledamot i senaten för Comunes, ger medhåll och förklarar att man inte heller vet hur man ska gå tillväga för att faktiskt uppnå många av de mål som utlovats prioritet. Detta, parallellt med att dilemmat bottnar i en utbredd, bristande kunskap och destruktiv uppfattning om kvinnors värde leder till att de genusrelaterade målen faller mellan stolarna och vidare påverkar kvinnor negativt när insatser ständigt har nedprioriterats.

Ett exempel på hur detta utspelat sig i praktiken går att finna i perioden av kraftigt förhöjda födelsetal som följde efter att fredsavtalet hade skrivits på. Samtidigt som detta firades av alla så implementerades inte de ekonomiska insatserna som föreslagits för att göra situationen hållbar. Så i slutändan, när kostnader för ytterligare mat, kläder och blöjor inte fanns med i budgeten för åter-integreringen av före detta FARC-medlemmar, var det återigen kvinnorna som drabbades hårdast. Barnafödandet var inte heller medräknat i basinkomster, sjukpensioner eller försäkringar, vilket direkt gav kvinnorna ett svårare utgångsläge än männen när återintegreringen skulle ta vid. Eftersom patriarkala förväntningar i allra största utsträckning placerar det primära ansvaret för barn och familj på just kvinnor, medför det i sin tur att kvinnors frihet och självständighet kraftigt minskar. En ytterligare konsekvens som detta leder till är att kvinnors risk att fastna i våldsamma relationer och sammanhang förhöjs, eftersom de blir ekonomiskt beroende av andra genom bristande möjligheter att ha en egen försörjning.

Den djupgående ignoransen av kvinnors verkligheter, det strukturella förnekandet av kvinnors värde och det normaliserade våldet mot kvinnor verkar alltså utgöra de största hoten mot kvinnors inkludering i fredsavtalet. Colombianska kvinnors bidrag till fredsavtalet i kombination med internationellt stöd har varit ovärderligt för framstegen, men bestående samhällsstrukturer har likväl minskat genomslagskraften av flera element. Misstagen som görs av män i dessa patriarkala resonemang är ödesdigra för hela samhället, eftersom en fred inte kan bli vare sig lyckad eller fullständig förrän också kvinnorna inkluderas. Det är nämligen av absolut högsta vikt att kvinnor tillåts ta plats i samtal om samhällets utformning, både under och efter fredsbyggande processer. Man kan historiskt sett se att könsstereotypa uppfattningar av människor i allmänhet genererar frånvarandet av kvinnor i synnerhet under fredsförhandlingar, vilket fortsättningsvis skapar ignorans kring kvinnors behov, förmågor och verkligheter. Det bestående och utbredda våldet mot kvinnor är en produkt av försummelsen av just kvinnor, och dessa förhållanden kan endast upphöra genom slutet på den normaliserade, patriarkala diskursen som genomsyrar Colombia på alla plan: ekonomiskt, kulturellt, såväl som politiskt.

I skuggan av fortsatta motgångar fortsätter kampen om inkludering, och något som har visat sig centralt för långsiktigt fredsbyggande, och mer effektivt än ekonomiskt stöd till myndigheter, är rörelser och aktivism på gräsrotsnivå. Det har hållits flera utbildningar inom bland annat säkerhet, konfliktlösning och medling där kvinnliga representanter från civilsamhällesorganisationer med olika fokus har bjudits in för att delta, för att sedan kunna vidareutveckla fredsbyggande processer lokalt. Medlemmarna på dessa utbildningar är allt från före detta FARC-militärer, afro-colombianer och ursprungsbefolkning och tanken är att organisationerna ska utgöra länken mellan myndigheter och lokalbefolkning på ett djupgående och inkluderande sätt. Detta möjliggör skapandet av det förtroende som rätteligen har saknats tidigare, samtidigt som kvinnor blir upplysta om sina rättigheter, var de kan söka hjälp, samt deras gemensamma förmåga att skapa förändring. Sammanfattningsvis så kan kvinnorna ses som förstklassigt sakkunniga när det kommer till vad som behövs för den generella säkerheten i områdena där de lever. Att Colombias kvinnor enas, ges utrymme, trygghet och inflytande kan alltså ses som vitalt för att fredsavtalet ska implementeras på ett framgångsrikt sätt. För utan kvinnor, ingen fred.

Unga Fredsgruppen för Colombia utgörs av fredsinformatörer som sprider information om situationen i Colombia efter fredsavtalet, kopplat till Agenda 2030. Gruppen är del av projektet Världens Koll.

Statsvetare med stort intresse för internationell politik och globala samhällsfrågor.

Student inom statsvetenskap, psykologi och kommunikation med ett stort intresse för internationella relationer samt interaktion på individnivå.