PeaceWorks

Menu

Polisbrutalitet i Colombia måste fördömas!

Tusentals människor deltog i de landsomfattande protesterna en lördag i november 2019, endast beväpnade med krav för bättre sociala och ekonomiska förutsättningar. En av de som samlats för att göra sin röst hörd var studenten Dilan Cruz. ESMAD, Colombias hårt kritiserade kravallpolis hade också samlats den dagen, beväpnade med gummikulor och tårgasgranater. Polisen sköt skoningslöst artonåringen Dilan i huvudet vilket orsakade hans död. Det statliga våldet minskade något efter det uppmärksammade mordet, men inga större åtgärder genomfördes. 

 

Att fredliga manifestationer slås ner med våld är inget nytt i Colombia. Våld från polisen är vardagsmat, man kan säga att det har normaliserats och att samhället betraktar det som tabu att höja rösten mot makten. Den här diskursen har länge upprätthållits. Polisen har historiskt varit en viktig aktör i kampen mot gerillan och som konsekvens av detta vägrar den nuvarande regeringen att se brister i polisens agerande. Regeringens hållning, tillsammans med en ny våldsvåg med mord på aktivister och unga, bidrar till ökat folkligt missnöje. Det är därför nödvändigt att stötta befolkningens röst mot en regering som endast tycks bli mer och mer auktoritär.

Demonstrationerna 2019 framstod som ett paradigmskifte där, för första gången de breda folklagren gick ut på gatorna för att visa sitt missnöje. Händelserna har ökat den politiska medvetenheten i Colombia och bidragit till en känsla av gemenskap bland framförallt unga.  Protestera uppkom som svar på ekonomiska åtstramningar införda av Iván Duque Márquez, landets konservativa president. Det faktum att presidenten Iván Duque Márquez inte heller fullföljt kraven från fredsavtalet med den gerillagruppen FARC var också ett avgörande motiv bakom det generella missnöjet. Dessa krav innefattar bland annat en landsbygdsreform, övergångsrättvisa och möjlighet till politiskt deltagande för ex-FARC medlemmar.

Den så efterlängtade freden har inte kommit till Colombia. Human Rights Watch har i en rapport lyft hundratals olagliga gripanden, flera fall av brutal misshandel och fem fall där polisens våld har kostat unga livet. De flesta demonstrationer var fredliga, men det förekom attacker mot polis samt plundring av till exempel kollektivtrafiken. Den officiella retoriken gällande ”mano dura”, den hårda handen krävs för att stävja vandalisering och garantera allmänhetens säkerhet, har använts för att rättfärdiga det institutionella våldet. Det finns emellertid gott om vittnesmål om att polisen slagit till mot fredliga demonstrationer och att detta resulterade i både döda och skadade.

Corona-nedstängningen, som förlängdes flera gånger, förde med sig flera fall av polisvåld. Polisens dödsmisshandel av advokaten Javier Ordoñez i Bogota den 9 september väckte folkets ilska. Det pågick inga protester då, hans brott var endast att dricka alkohol på allmän plats. Efter Javier Ordoñez död återupptogs demonstrationer mot polisbrutalitet i Bogota och andra städer. Polisen sköt skarpt och dödade 13 civila varav två tonåringar plus mer än 200 personer skadades.

Protesterna som ägde rum efter Ordoñez mord krävde att den militariserade polisen reformeras. De krävde även att kravallpolisen ESMAD ska läggas ner och att polisvåldet ska utredas och bestraffas utan dröjsmål. I just denna fråga konstaterade Claudia López, Bogotas borgmästare, att av de 141 anmälningar om polisvåld som distriktsregeringen skickade till polisen under detta år, undersöktes endast 38.

I september kom ett historiskt domslut som följde efter en klagan från colombianska människorättsorganisationer till landets Högsta Domstol. Domen beordrade regeringen att vidta åtgärder för att garantera demonstrationsfriheten. Högsta domstolen påpekade att demonstrationsfriheten kränks systematiskt och att polisen gör godtyckliga och våldsamma ingripande mot demonstranterna. I beslutet förordnades också försvarsminister Trujillo, att be om ursäkt för polisvåldet under demonstrationerna. Ministern vägrade att göra det och menade att i de fall övergrepp hade begåtts av polis eller militär så rörde de sig om enskilda händelser som ska utredas.

Duques regering är både döv och blind inför de sociala krav som befolkningen ställer. Regeringen svarar istället med våld och auktoritära tendenser i strid med mänskliga rättigheter. Polisbrutalitet är självfallet inte unikt för Colombia, utan uppmärksammats av svenska medier och politiker på flera håll. Svenska politiker har till exempel med kraft fördömt regimens våld mot demonstranterna i Belarus.

Om polisbrutaliteten inte stoppas snart kan läget i Colombia förvärras än mer, med ökat våld och ytterligare polarisering. Duques agenda om lag och ordning strider dessutom direkt mot de globala målen. Särskilt Mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen som innefattar krav på rättvisa och stärkande av nationella institutioner. Samtidigt är det en svårföränderlig situation. Colombia har haft en högervåg likt USA, med xenofobi mot venezuelaner och före detta gerillasoldater. Även fast opinionssiffrorna är låga för Duque just nu, blev han ändå demokratiskt framröstad. Därför verkar det inte kunna ske en större förändring innan nästa val. 

Statens våld mot den egna befolkningen måste fördömas av det internationella samfundet och av svenska politiker. Inför årsdagen av mordet på Dilan Cruz kräver PeaceWorks att Sveriges regering och EU tar avstånd från den colombianska staten som slår ner missnöje med dödligt våld.

Unga Fredsgruppen för Colombia utgörs av fredsinformatörer som sprider information om situationen i Colombia efter fredsavtalet, kopplat till Agenda 2030. Gruppen är del av projektet Världens Koll.

Johanna Rören Sánchez

Utbildad jurist med intresse i humanitära frågor som fortsätter att utbilda sig inom mänskliga rättigheter. Nuvarande mammaledig och intresserad av Colombias utveckling och fredsprocessen.

Mathilda Jilg

Student inom freds- och utvecklingsstudier med stort intresse för Colombias fredsprocess. Mitt mål som skribent är att skriva om den nuvarande situationen utifrån dessa aspekter, med vetenskapliga studier och personliga erfarenheter som inspiration. Utifrån detta hoppas jag kunna ge fler intressanta synsätt till PeaceWorks arbete.