PeaceWorks

Menu

#elsillon – fred, deltagande och kommunikation

collageelsillones2

Under en helg samlades mer än 130 ungdomar från olika kommuner i delstaten Huila i södra Colombia för att delta i ett ungdomsforum. Vi var där och öppnade eventet med hela 3 stycken parallella debatter i form av #elsillon på temana: Ungdomar och fred, Ungdomar och deltagande samt Ungdomar och kommunikation.

Ungdomar och Fred med Julian Ovalle.
Expert för denna #elsillon var Julian Ovalle från organisationen ACOOC, en av våra samarbetsorganisationer där vi även har två praktikanter, som arbetar med samvetsvägran och mot militarism. På temat samvetsvägran och fred introducerade Julian ämnet genom interaktiva övningar och en video, där ungdomarna fick höra om ett antal dilemman på temat och utifrån detta började de diskutera anledningar till att många ungdomar i Colombia inte vill delta i kriget och har tagit beslutet att samvetsvägra, att man istället vill studera, arbeta eller helt enkelt inte vara en del av våldet. Det diskuterades angående hur man aktivt samvetsvägrar genom att mer än bara själv vägra gå med i militären, utan även genom att aktivt hjälpa andra att slippa undan, genom att rycka in i situationer där man inte själv berörs. Vilken position man intar i vissa situationer. Ett dilemma som lyftes var angående hur en lärare kan agera på sin fritid eller utanför skolan/universitet. Har en lärare ansvar att rycka in om militären begär bevis om militärtjänstgöring (“Libreta militar”) hos studenter även när det är utanför universitet? Svaren varierade hos ungdomarna, de flesta menade att man många gånger har ett ansvar men de fanns också några som angående lärarens roll menade att om man inte är i tjänst, eller det sker utanför universitet, inte har ansvar.

Julian ställde sedan den frågan som nästan kommer upp på varje #elsillon, ”Vad är fred?” En av deltagarna, aktiv i HBQT- rörelsen, menade att fred innebär att kunna gå fritt på gatan och att bli respekterad. En annan deltagare, tillhörande en utav urbefolkningsgrupperna i delstaten, menade att fred är ett liv i en harmoni som börjar inifrån varje person och därifrån sprider sig utåt, där att leva i harmoni med naturen är fundamentalt. I samband med denna fråga diskuterades det också om hur man skall nå fred. Där några av ungdomarna pratade om social rättvisa, att det krävs att man bygger en helt ny kultur för att någonsin kunna nå fred. Diskussionen ledde vidare in på området offentlig förvaltning och politikens utformning som viktiga aspekter, med dess begränsar och möjligheter, för skapandet en demokrati och på så vis en ny kultur.

Avslutningsvis på både frågan och debatten var en av ungdomarnas svar på tal; vi vet inte vad fred egentligen är, för hur ska vi kunna veta vad fred är när ingen av oss har upplevt det?

Ungdomar och deltagande med William Monsalve.
William pratade om betydelsen av ungdomars deltagande och att få in ett ungdomsperspektiv i samhällsförändringar och politik. Debattforumet öppnades med reflektioner om hur ungdomarna förstår innebörden av vad deltagande innebär. Saker som tog upp var att ha en röst, att bli hörd, initiativförmåga, inflytande och erkännande som viktig och kapabel. William presenterade ett perspektiv där deltagande innebär att ta ett aktivt beslut. Medvetna beslut baserade på kunskap och information med målet av att uppnå förändring. Ungdomarna reflekterade kring att deltagande också har att göra med vår egen identitet. Vi måste veta vilka vi själva är, vem vi kategoriseras som i samhället och vilken position vi har, för att förstå vår kunskap och därefter aktivt kunna delta, lyfte en utav deltagarna och fick medhåll från många. Att aktivt deltagande (och att ta beslut) först kan göras när vi besitter kunskap om vad vi vill förändra, och för detta är rätten till information är fundamental. Informationen når oss inte och riktas inte till unga, sa någon. Denna diskussion ledde in på upplevda hinder i dagens Colombia för att aktivt kunna delta i samhällets utveckling, hur personer som tänker annorlunda än normen (de med makt) riskerar att utsättas för våld och till och med bli mördade. En annan av ungdomarna ifrågasatte även informationen som vi får, hur vet vi att vi får tillräcklig information som krävs för att ta beslut? (Något som nästa #elsillon tar upp).

Under debatten pratades det om två olika typer av deltagande, en på individnivå och en annan på kollektiv nivå, där samhällsorganisering är ett resultat av de båda, och som endast existerar genom erkännandet av de deltagande som aktör och rättighetsutövare. Om man inte erkänns som viktig och kapabel kan man inte delta helt enkelt, sa någon. Det diskuterades hur deltagande är en ständig pågående process, där en av ungdomar tog upp demokrati som exempel: att demokrati är inte något vi lever i var fjärde år när vi röstar utan är ett hela tiden pågående deltagande.

För att ändra ungdomars attityd angående känslan av att “det är försent att göra någonting” menade William måste vi väcka ett intresse och engagemang hos unga. Vi måste konstatera att aktivt deltagande inte går hand med strukturer där vi underordnar vissa grupper andra. Istället bör deltagande byggas utifrån ett mera horisontellt perspektiv, där vi bygger ny kunskap, skapar nya utrymmen med öppna dialoger där vi erkänner varandras olikheter.

Ungdomar och Kommunikation med Mauricio Rodriquez Amaya.
Expert för denna #elsillon var Mauricio Rodriquez Amaya, som jobbar för ett radioprogram som visar alternativa åsikter, på temat Ungdomar och kommunikation. Mauricio öppnade med en presentation och reflektioner kring det existerande monopolet av all media, hur all information som når oss idag är noga utvald, baserad på intressen hos världens maktaktörer såsom politiker, multinationella företag och regeringar. Detta monopol ger också uttryck för den rådande hierarki som finns mellan länder genom vilka konflikter man väljer att skriva om. Att vi i Colombia får läsa om terroristdåden i Paris men inte om de i Kenya bevisar hierarkin. Men också, menar Maurcio, för varje nyhet finns det en anledning till varför just denna information når oss och annan inte, det är för att upprätthålla maktstrukturerna. Media idag reflekterar inte över verkligheten eller sanningen utan är ett medel använt av världens maktaktörer.

Maurcio fortsatte in på hur monopolet även gäller tv och sociala medier. I denna diskussion kom teorin “om dumhet” (teoria de estupidez) upp, hur vissa tv-program är till för distrahera folk från att se verkligheten, t.ex. NarcoNovelas (såpoperor som handlar om Drogkartellerna) såsom Los Narcos eller originalet om Pablo Escobar. Där även fotboll togs upp som ett exempel, genom frågan hur många som visste hur det gick i Champions Leage och hur många som läst om massakern i grannstaten härom månaden? Mer än att bara distrahera människor från reflektera över verkligheten leder det också till att folk inte lever i verkligheten, såsom att folk ser mer på fotboll än faktiskt spelar. Till en början var ungdomarna ganska tysta, men en av deltagarna menade att han inte alls höll med om att NarcoNovelas är “dum-tv”, då meningen med programmet inte är att distrahera eller ignorera verkligheten utan också visar en verklighet, även om det går att ifrågasätta själva glorifieringen drogkartellerna.

Debatten fortsatte in på det kanske idag viktigaste kommunikationsmedelet för ungdomar idag, de sociala medierna, som Facebook, Instagram och Myspace, hur dessa gör att vi lever i en konstruerad verklighet. Där dessa medier ger oss möjligheten att skapa en bild av oss själva som inte egentligen är sann. Förutom en konstruerad sanning är även detta ett medel som distraherar oss, menade Mauricio. Hur vi tycker det är viktigare att veta om bekantas liv eller kändisar liv än oss själva. Bland de 20 deltagarna utbröt en diskussion vare sig man höll med eller inte, där en ungdom tillslut frågade om det behöver vara svart eller vitt? Facebook har t.ex. varit ett viktigt verktyg vid ungdomsorganisering, och sprida information. En annan menade att det är av människans natur att vara nyfiken på andra, angående Facebook, att jämföra och det inte behöver vara negativt.

Debatten avslutades med en slutsats, den att vi alla bör vara mer kritiska, för det finns alltid en anledning till att viss information visas.