PeaceWorks

Menu

Fältbesök i Kenya

Kenya_SHR_1040x548

Vi brukar säga till våra volontärer att de kommer att komma hem från sina volontärutbyten med en ryggsäck fullproppad med erfarenheter. Efter mitt besök till Kenya tror jag faktiskt att ryggsäcken behöver kompletteras med en rullväska, för vad en får uppleva, se och känna under tiden som volontär är så mycket! Sedan är inte allt en dans på rosor – tvärt om. Att vara volontär och befinna sig på en helt ny plats i en ny kultur är utmanande men så lärorikt och utvecklande!

Jag tillbringade mina första dagar i Nairobi. En stad med ett modernt centrum, coola kaféer med islatte, slumområden, folk i rörelse, kommers, lek i parker, kultur, vilda djur, och bilköer. Jag besökte två fotbollsprojekt där barn från slummen samt gatubarn kommer för att genom sport och gemenskap få en alternativ utbildning, rehabilitering, nya perspektiv och framtidshopp.

Bland marknadsstånd, fruktstånd, second hand kläder och grillad majs låg fotbollsprojektet SHY. På projektets stora stadium pågick en vänskapsmatch mellan två lag. Jag besökte en liten kiosk vars intäkter går till projektet och där volontärer får hjälpa till med bokföring och hur kiosken kan öka sin omsättning. En annan inkomstkälla är toaletterna. Först förstod jag inte riktigt vad som menades, men en pojke var pigg på att visa mig. Han tog mig in i marknadslabyrinten, förbi delen av marknaden som bestod av kolförsäljning. På marken satt fyra små tjejer med klänningar som färgats svarta av kolen. Män spelade biljard på ett gammalt biljardbord, runt en radio med reggaemusik satt några ungdomar och hängde och längre bort sorterades det tyger. En pojke satt med ett skrivblock och gjorde en läxa. Vi kom fram till några skjul som visade sig vara toaletterna. Att gå på toa kostade 10 öre och alla intäkter går till fotbollsprojektet. ”Många bäckar små” sa pojken från SHY.

Kenya_nairobi_1040x548

Under min tid i Kenya bodde jag hos två olika familjer. Det är alltid en anpassningsperiod att hitta sin roll. Jag förstod ganska snabbt att jag skulle hjälpa till med maten och hushållet eftersom jag är kvinna och insåg att jag förväntades tvätta mig varje morgon – annars vore det väldigt ofräscht. Det tog ett litet tag att klura ut hur en duschar sig bäst med en balja med vatten. Vilken ordning är smartast för att uppnå bäst resultat?

På måndagen åkte jag till Nyansiongo i västra Kenya för att besöka vår kenyanska partners projekt som vi brukar skicka volontärer till. Nyansiongo – vilket ställe! Det är så vackert. Vid en stor vägkorsning breder byn ut sig. Teplantage, gröna kullar och dalar, betesmarker, stora och små träd som ger skugga, majsfält och röda grusvägar.

Jag besökte tre projekt; ett sjukhus, och två skolor. På sjukhuset hade vi under samma vecka sex volontärer från en gymnasieskola i Malmö på plats. Den största upplevelsen för både mig och två av volontärerna inträffade på torsdagen. Vi fick nämligen vara med på en hel förlossning. Flickan som födde var 19 år och helt ensam. Hon skrek ingenting trots att hon inte blivit bedövad. I Kenya lär man sig att inte skrika under förlossningar då det tar energi som du behöver till krystningen. På en smutsig brits träffade jag den nyblivna mamman en timme senare med sin son i famnen. Hon gav barnet till mig och frågade om jag kunde namnge det. Det var ett så vacker men sorgligt ögonblick. Varför skulle jag namnge barnet? För att jag var vit och därför besitter en olustig stor dos makt? Eller för att flickan var ensam och ville dela ögonblicket med någon? Jag tittade ner på pojken och hörde mig själv säga Sebastian. Mamman såg lycklig ut och sa namnet högt för sig själv.

Kenya_skola_1040x548

Jag besökte två skolor, Ensakia School och Rianyaemo School. Bänkarna stod tätt i rad, och skolorna präglades av enkelhet men hög dos charm. Det fanns inga lekplatser men desto mer grönska och stora fotbollsfält som delades av skolbarnen och byns kossor. Rektorn uttryckte behovet att få fler fotbollar och datorer till skolan. Staten lägger oftast inte pengar på att förse skolorna med utrustning, men som tur är finns det engagerade familjer och föräldrar förklarade rektorn på Rianyaemo School. Som volontär integreras en i undervisningen. Håller i engelska-, matte- eller bildlektioner. Hjälper till att rätta prov och leker med barnen på rasterna. Varje volontär hittar sin plats efter ett tag och hjälper till efter förmåga.

Kosten var relativ lik under hela vistelsen i Kenya. Mjölk-te flera gånger per dag, god böngryta med ris till lunch, ugali (majsgröt) med en slags spenat till middag. Och bäst av allt, dagarna när vi fick varma chapatis (indiskt bröd) till frukost. Tillhörande kosten kom också en bön. Det var en stund jag verkligen uppskattade – ett ögonblick där vi alla stannade upp, var tacksamma, tänkte på lyxen av att få tillgång till mat, reflekterade över dagen och dess innehåll.

På fredagen klockan sex på morgonen kom en motorcykeltaxi (boda boda som de kallas) och hämtade mig. Baktung med min stora ryggsäck åkte vi iväg och jag fascinerades ännu en gång över denna vackra plats. Jag såg folk mjölka kossor, tvätta sina kläder, vandra till sina arbeten medan solen sakta steg mellan kullarna. ”På återseende”, sa jag för mig själv när jag steg på bussen till Nairobi – för hit vill jag tillbaka.

/ Sofia Gadelii, Kanslichef i Stockholm