PeaceWorks

Menu

”I want to feel that my dream is intact”

Webb_IMG_6923-(1)
Kruskaya, Quito Ecuador, 4 mars 2015

 

Kruskaya är 23 år och är född och uppvuxen i Quito, Ecuador. När jag träffade Kruskaya studerade hon Political Science och skulle tillhandahålla sin examen i maj 2015. Kruskaya har sedan sin gymnasietid intresserat sig för frågor rörande alltifrån feminism till djurrätt och har därför varit aktiv i många olika organisationer och projekt genom åren.

– Since I was a kid I called myself a feminist. When I was in high school I was creating debates concerning questions like equal rights for everyone to have a baby and the right for having abortions.

Plattformen för hennes feministiska engagemang här i Quito är den transfeministiska organisationen La Marcha de Las Putas.

– It’s a transfeminist organization. It’s a space where you understand that the feminism fight is not only a fight for women but also for trans people and for other movements, like for example environment movements. The participation of the men is important, it’s important to involve the whole society.

La Marcha de Las Putas är en reaktion på det förtryck och det våld som finns i samhället och mot de stereotypa uppfattningar som finns gällande kvinnor. Bakgrunden till namnet, som på engelska översätts till slut walk, är att kvinnor ofta får höra ordet hora när de frångår de stereotypa attribut som de sociala strukturerna i samhället tillskriver dem. Det kan handla om att en kvinna väljer att lämna hemmet för att studera eller jobba, har flera sexpartners, flörtar, väljer att inte skaffa barn, bär korta kjolar eller urringade tröjor, har en kärleksrelation med en annan kvinna, säger ifrån när hon inte gillar något osv. Ordet hora används därför av La March de Las Putas som något positivt eftersom alla kvinnor ska kunna bestämma över sig själva, både när det gäller hur de vill vara och vad de vill göra. La Marcha de Las Putas förespråkar allas lika värde, oavsett kön, härkomst, ålder eller sociala bakgrund.

Kruskaya hade innan 2013 medverkat på La Marcha de Las Putas årliga marsch men hon blev mer aktiv i organisationen efter att hon 2013 kommit tillbaka efter en resa till Bolivia. I Bolivia mötte hon en feministorganisation som hade en stark inverkan på henne och det var då som hon bestämde sig för att bli mer aktiv inom dessa frågor.

På min fråga om vad jämlikhet betyder för henne svarar Kruskaya,

– Equality means that we have differences but these differences shouldn’t mean that we have different possibilities and opportunities in the social structure. I want to live in a society where I can feel safe and where I can feel that I can do whatever I want. I want to feel that I have the same possibilities and opportunities to express myself. Don’t want to be a person that can’t feel that I can be who I want to be.

Kruskaya betonar att för att få en förändring i samhället måste denna förändring ske på alla olika nivåer som inkluderar regering, organisationer och vanliga individer, där ungdomar är en särskilt viktig grupp. Den politiska strukturen måste förändras för att en skillnad ska kunna skapas. Lagar måste finnas som skyddar allas lika rättigheter, exempelvis att det måste finnas lagar som skyddar kvinnors rätt till sina egna koppar. Abort nämns av Kruskaya som en stor fråga i detta eftersom abort, i de flesta fall, är illegalt i Ecuador. Att politiker använder sig av ett patriarkaliskt språk nämns också som en faktor som måste förändras likväl som att det måste finnas sexualundervisning och utbildning inom genus i skolorna.

Organisationer som La Marcha de Las Putas är viktiga eftersom de kan hjälpa till att göra människor medvetna, de kan skapa debatt i samhället vilket är viktigt för att synliggöra det våld och de strukturer som finns. För när strukturerna synliggörs är det lättare att hantera och förändra dem. Kruskaya poängterar vikten av att både män och kvinnor agerar eftersom det är från dem som den största förändringen måste komma. Människor måste visa nyfikenhet till dessa frågor och ta del av information kring dem. De måste också ha modet att säga ifrån och säga vad de tycker, för om personer inte säger något så hjälper de till att bibehålla problemet. Det är även viktigt att alla dagligen skapar debatt. Det kan vara inom familjen, i skolan, på bussen, överallt!

– Stop the violence but also make people aware of that they are supporting the system by being quiet.

Hon nämner att många ungdomar säger att det var värre förut och att det därför inte behöver göras något idag, men Kruskaya menar att det strukturella våldet fortfarande finns även fast det visuella och direkta våldet kanske inte är lika påtagligt längre. Hon säger att ungdomar har hela livet framför sig vilket borde ge dem motivation och möjligheter att arbeta för en förändring från de förhållanden som råder idag. Ungdomar måste engagera sig och göra sina röster hörda.

The fight is heavy and difficult but I want to feel that my dream is intact. Want to feel that I have tried something and that I’m living my dream. My dream for a more equal society.

Hur skulle vårt samhälle se ut om alla var lika engagerade som Kruskaya?… och har vi råd att inte vara lika engagerade?

Webb_10152601_616098691805977_1566496320_n
Bild tagen från La Marcha de Las Putas marsch 2014.

Text och bild: Sandra Pros