PeaceWorks

Menu

Varför Colombia?

Ungdomar utgör en särskilt utsatt och sårbar grupp i Colombia. Deras rättigheter och möjligheter att organisera sig är starkt begränsade, och de faller lättare offer för illegala rekryteringar, tvångsprostitution, utomrättsliga avrättningar och tvångsförflyttningar i kölvattnet av den väpnade konflikten i landet.

I Colombia finns en tydlig koppling mellan unga människor, fattigdom och konflikt. En ojämlik resursfördelning och skeva maktstrukturer bildar en form för strukturellt våld som i särskild grad drabbar marginaliserade ungdomar. Samtidigt drabbas dessa ungdomar hårdare än andra befolkningsgrupper av den väpnade konflikten i landet.

Colombianska myndigheter har tidigare åtagit sig att lösa konflikten med militära medel. Den omfattande militariseringen i samhället har lett till en utarmning av demokratiska och civila rättigheter och principer. Istället för att sträva efter att skapa positiv fred, där de ekonomiska, politiska och sociala maktstrukturerna omvandlas, har de colombianska myndigheterna förberett sig på krig. Denna militarisering drabbar i särskild grad unga, vars bristande tillgång till utbildning och arbetsmarknad gör att ett deltagande i kriget ofta innebär det enda ekonomiskt produktiva alternativet. Att delta i militär verksamhet ger ungdomar status, makt och legitimitet, och uppmuntras av staten själv och dess institutioner.

Samtidigt är det inte ovanligt att unga i Colombia ses som ett problem som ska lösas, snarare än som en viktig resurs. Den omfattande stigmatiseringen mot Colombias unga innebär ett betydande hinder för utvecklingen av initiativ och verksamhet bland unga försvarare av mänskliga rättigheter.

Faktum är att colombianska ungdomsorganisationer ställs inför ännu större utmaningar och svårigheter än resten av det organiserade civilsamhället. Ungdomar som föreslår icke-våldsamma alternativ utanför kriget blir oftare stigmatiserade, hotade och till och med dödade – ofta därför att de väljer att inte samarbeta med en specifik aktör. Ändå får de inte det skydd och den uppmärksamhet som mer förankrade vuxenorganisationer får av det internationella biståndet.

Det är särskilt svårt för unga människor att organisera sig och göra sina röster hörda. Detta beror dels på att ungdomar saknar kanaler genom vilka de kan driva sitt engagemang, dels på att andra aktörer (så väl statliga som civila) inte accepterar ungdomar som giltiga aktörer med kapacitet och rätt att bestämma över sina egna liv. Ungdomsorganisationer befinner sig längst ned i hierarkin, även inom civilsamhället, vilket påverkar både deras karaktär och deras kapacitet.

Trots dessa omständigheter finns det mycket aktivism och många goda initiativ bland unga i Colombia. Ungdomsorganisationer och ungdomsgrupper har skapat konkreta och livskraftiga lokala initiativ kring teman som vapenvägran, alternativ kommunikation, politisk konst, genus och folkbildning. Dessa organisationer, grupper, uttryck och initiativ har det gemensamt att de försöker ge en röst åt marginaliserade och förtryckta grupper, arbetar mot utanförskap och är starkt inspirerade av antimilitarism.

Med sitt breda fokus på fred, demokrati och mänskliga rättigheter strävar dessa ungdomsgrupper efter en positiv fred. Till skillnad från den colombianska statens ensidiga fokus på militära medel som verktyg för fred, arbetar dessa ungdomar för att skapa de sociala förutsättningar som krävs för att göra en hållbar fred möjlig, där begreppen säkerhet och försvar är definierade och förstådda utifrån icke-våldsamma termer. Dessa typer av icke-våldsamma politiska aktioner kan bli gångjärnet för att upprätta nationell mobilisering och återställa militariseringsprocessen, och på så sätt öppna upp möjligheterna för en bred förhandling och dialog kring konflikter i allmänhet och den colombianska väpnade konflikten i synnerhet.

Det är PeaceWorks fasta övertygelse att ungdomar (och andra traditionellt marginaliserade grupper) måste delta aktivt om hållbar och varaktig fred ska nås i Colombia. Ungdomar kan vara viktiga sociala aktörer som pressar på för en förändring, förutsatt att de erkänns som aktörer och att de har möjligheter och resurser för att kunna delta.

Bogota-Graffiti-1-of-1-181

Aktuellt

Fler nyheter »