”Alla för ett nytt land” är en fras som är svår att missa i Colombia. Parollen, som syftar på landets nationella utvecklingsplan 2014 – 2018, sätter tonen för utvecklingsarbete både inrikes och utrikes.
Colombia, 2014. Presidentvalet sommaren 2014 var särskilt avgörande för Colombias framtid, eftersom landets sittande regering befann sig i slutskedet av en utdragen fredsförhandling med gerillan FARC. I och med sitt omval, fick den sittande presidenten Juan Manuel Santos det colombianska folkets förtroende att ro förhandlingarna i hamn. Förhandlingarna prisades för att vara de mest inkluderande i sitt slag eftersom de aktörer som påverkats allra mest av den 55 år långa konflikten – till exempel landets kvinnorörelser som annars ofta lämnas utanför förhandlingsbordet – fick vara med. Regeringens nya paroll ”Alla för ett nytt land” skvallrade om att freden var på väg.
New York, 2015. De nya Globala målen för hållbar utveckling förhandlades fram i FN:s högkvarter. Till skillnad från de föregående utvecklingsmålen (Milleniemålen), som bestämdes medlemsstaterna emellan, fick bland annat civilsamhällesorganisationer, företag och forskare vara med och sätta de nya målen. Alla skulle få vara med i globala utvecklingen. Mål 16 sattes som ”fredliga och inkluderande samhällen”.
Oslo, oktober 2016. Colombias President Juan Manuel Santos tog emot Nobels Fredspris. Efter decennier av misslyckade försök blev Santos den colombianska presidenten som äntligen skipade fred i landet.
Colombia, november 2016. Det slutliga avtalet signerades mellan Colombias regering och FARC. Nu väntade en process som är ännu svårare än förhandlingarna, nämligen att uppfylla allt som står i det 297 sidor långa avtalet. Bland annat skulle FARC lämna ifrån sig sina vapen och gerillatopparna bilda ett politiskt parti. För att råda bot på konsekvenserna av konflikten, skulle ägandeskapet på landsbygden omfördelas och droghandeln motverkas. De som fallit offer för konflikten skulle få gottgörelse och stöd genom till exempel deltagande i öppna rättegångar, psykologiskt, juridiskt stöd, och identifiering av förvunna eller dödade personer.
Men kan fredsavtalet leda till ett Colombia som är lika inkluderande som förhandlingarna?
Colombia, hösten 2017. ”Alla för ett nytt land”, parollen är överallt. Man brukar säga att konflikten i Colombia har 7 miljoner offer – personer som dött, försvunnit, eller tvingat fly sina hem. Men det är uppenbart att det har påverkat så gott som alla 48 miljoner invånare. Trots att Colombias väpnade konflikt inte motsvarade vår föreställning av ett fullskaligt, rasande krig, har konflikten under 55 år hindrat Colombias utveckling mot en demokratisk och inkluderande välfärdstad. Korruption, militära insatser och beväpnad kontroll över vissa områden har berövat befolkningen från utbildning, sjukvård, infrastruktur och ekonomisk tillväxt. Fattigdomen har tvingat många att ta värvning i armén eller ansluta sig till en annan stridande kraft. De redan utsatta grupperna har tagit det största slaget.
När jag är i Colombia förstår jag att fred betyder mycket mer än vapenstillestånd. Fredsbyggande kräver många års arbete, även efter att den väpnade konflikten har tagit slut – både för att reparera skadorna och för att förebygga nytt våld. Dessutom inser jag att alla grupper i samhället inkluderas och få ta del av sina rättigheter, bara då kan våldet upphöra och man kan tala om långsiktig och stabil fred.
Ungdomar är viktiga aktörer i utformandet av fredliga samhällen. Trots att unga colombianer fortfarande har svårt att inkluderas i beslutsprocesser, är deras fredsrörelse stark på den lokala nivån. Jag imponeras av hur engagerade Colombias ungdomar är i att göra skillnad i sina lokala samhällen. Unga personer från alla delar av landet skapar gemenskap och fredskultur genom konst, dansgrupper och sportklubbar. De kämpar för att göra sin röst hörd i lokala beslutsprocesser som påverkar deras framtid; vare sig det rör sig om militär tjänstgöring, miljö, jordbruk, utbildning, eller arbetsmarknad.
Ungdomarnas lokala fredsarbete förtjänar mer uppmärksamhet av beslutsfattarna. Colombia har en rik kulturell och etnisk mångfald med olika sociala normer på olika platser. Den väpnade konflikten påverkat olika regioner på olika sätt. I en viss region kan fred innebära rättvis fördelning av mark, medan en annan plats behöver fler jobbtillfällen för att slå ut våldsskapande inkomstkällor såsom droghandel. Unga colombianer, som besitter både lokala och kosmopolitiska perspektiv, har potentialen att bidra till nyskapande lösningar på lokala utmaningar.
I den här kontexten förstår vi sloganen ”alla för ett nytt land” bättre. För det är medborgarna som allra bäst vet vad de behöver för att reparera konfliktens skador och uppnå hållbar fred. I ett rättvist och fredligt samhälle garanteras alla medborgare välfärd – men de garanteras också deltagande i fredsbyggandet.
New York, 2019. Framstegen inom Mål 16, ”fredliga och inkluderande samhällen” ska på frivillig basis redovisas av medlemsstater på FN:s högnivåforum i hållbar utveckling. Formellt sett, är Colombia är ett av de länder som tagit målen på störst allvar – över hälften fanns redan nedskrivna i Colombias nationella utvecklingsplan innan agendan antogs. Men Colombias unga kämpar fortfarande för inflytande. Med drygt ett års arbete kvar till 2019, hoppas jag på goda nyheter från Colombias fredliga och inkluderande samhällen!