PeaceWorks

Menu

Jag är samvetsvägrare!

Det finns många sätt att arbeta för ett samhälle i fred. Ett är att göra motstånd mot de strukturer och institutioner som normaliserar och reproducerar våldet i vardagen. I Colombia har militariseringen gått så långt att unga föds in i en mer än 50 år lång väpnad konflikt som de oundvikligen blir del av. Många riskerar att bli rekryterade till en av många väpnade grupper och på så vis tvingas kämpa på ena sidan i ett krig de inte har något med att göra, med ursprung i djup social, ekonomisk och politisk orättvisa. Det finns flera militära grupper som rekryterar ungdomar, såväl vänstergerillor som högerextrema paramilitära grupper. Den största aktören, den colombianska armén, gör det dock helt lagligt genom den obligatoriska militärtjänsten.

”Det är fullständigt oberättigat att de rekryterar ungdomar. Alla arméer, laglig som olaglig”. Det säger Julián Ovalle, psykolog och samvetsvägrare av obligatorisk militärtjänst. Han är sedan många år del av ACOOC (Acción Colectiva de Objetores y Objetoras de Conciencia), en colombiansk organisation som arbetar med samvetsvägran och för en av-militarisering av samhället. Vi träffas på kontoret i Bogotá, det har nyss slutat regna och elledningen utanför fönstret sprakar i bakgrunden. Vi ska prata om militärsituationen för ungdomar i Colombia, och om motståndsrörelsen mot den statliga institution som systematiskt integrerar unga män i kriget och våldet.

Militärtjänst har alltid varit obligatoriskt i Colombia. Landet blev självständigt år 1810 och sedan år 1821 finns det en officiell lag som förbinder alla män till värnplikt. ”Lagen säger att militärtjänst är obligatorisk, men i själva verket är det inte så. Vad som för männen är obligatoriskt är att definiera sin militärsituation”, förklarar Julián och fortsätter ”Att definiera sin militärsituation kan ske på två sätt, det ena är att göra militärtjänst, och i slutändan efter att du har genomfört din tjänst, så ger de dig ditt libreta militar (militärkort). Det andra är om du hamnar utanför”. De som blir befriade från militärtjänst är ensambarn, söner till män skadade i kriget, samt de som har ekonomiskt ansvar för familjen. Undantagsfallen behöver dock betala en så kallad kompensationskvot till militären. ”När du hamnar utanför lagen måste du betala. De enda som inte behöver betala är ursprungsbefolkning och de som har permanent nedsatt funktionsförmåga”.

”Dokumentet som certifierar att du definierat din militärsituation är libreta militar, det vill säga, att du tjänstgjort eller att du betalat”. Att inte ha definierat sin militärsituation, med andra ord att vara utan libreta militar, innebär en rad komplikationer. Utan libreta går det inte att få arbete inom offentlig sektor, och i många fall varken hos privata företag. Fram tills förra året var det inte heller tillåtet att ta examen från universitetet. Julián började studera till psykolog år 2000 och kunde i år äntligen ta sin examen – 15 år senare.

Utöver att definiera sin militärsituation, finns det även ett tredje sätt att skaffa sig sitt militärkort, nämligen att köpa det olagligt av en korrupt soldat, ett system som är såväl utbrett som allmänt känt. ”När du fyller 18 år, kommer alla att fråga om du ska göra militärtjänst eller om du istället kommer köpa ditt libreta”, förklarar Julián. Här blir därmed frågan om klasstillhörighet tydlig, vem som helst har inte råd att köpa ett libreta militar, vilket också visar sig i statistiken. Enligt Julián kommer ca 98% av alla killar som gör militärtjänst från de tre socioekonomiskt sett mest resurssvaga områdena. ”Ungdomarna som inte har pengar kan alltså inte köpa det, och då börjar ett väldigt allvarligt problem. Om de har inte pengar men inte heller kan arbeta, […] hur ska de då kunna skaffa pengar att köpa det. Alltså är det ett problem och en ond cirkel, utan slut”.

På frågan om militärkortets existensberättigandet utbrister Julián: ”Varför det finns? För att ingen vill dra ut i krig i det här landet. Eller, det är väldigt få som vill”. Libreta militär är moroten, och livet utan, med alla komplikationer det medför – piskan. Utöver att tvinga unga män till värnplikt, innebär även libreta militar att alla ens personuppgifter registreras och hamnar i händerna på militären, något som innebär en enorm risk förklarar Julián. ”Här i Colombia är militärerna änna riktiga kränkare av mänskliga rättigheter”. Militärkortet förpliktigar en dessutom att gå ut i krig den dag det behövs. ”Vare sig du har gjort militärtjänst eller betalat, faktum är att den dag du har ditt libreta militar, då blir du också reserv till armén. Det är därför som jag inte kommer bära det, det är därför som jag väljer att inte ha ett libreta. Alltså, mitt val var inte bara att inte göra militärtjänst, utan även att inte vara reserv till armén.”

Hur blir man då samvetsvägrare? ”Vi [ACOOC] säger att en samvetsvägrare är den som vill vara samvetsvägrare och som skriver sin deklaration”. Det är däremot inte lika enkelt att få ett officiellt erkännande från myndigheter. I den nya konstitutionen från 1991 står det visserligen att alla colombianer har rätt till samvetsfrihet, dock existerar ännu ej en lag som hanterar detta i praktiken. Innan den finns är det upp till militären att godkänna ens deklaration, och det har visat sig vara lättare sagt än gjort. ”Militären respekterar inte rätten [till samvetsvägran]”, säger Julián och förklarar, ”Jag tar mig själv som exempel. Jag skrev min deklaration, jag åkte, jag lämnade den [till militären], de sa nej. Så långt gick min utövning av samvetsvägran, men jag är fortfarande samvetsvägrare”. ”Enligt domstolen är en samvetsvägrare en person som uttrycker innerliga, djupa och fasta skäl”. Dessa godtyckliga skäl kan vara religiösa, moraliska, humanitära eller filosofiska. ”Alltså, ens skäl till samvetsvägran måste vara involverade i allt [i ens liv]”. Hur kan man då uttrycka det? ”Miljonfrågan!” utbrister Julián och slår ut med armarna, ”Det går inte. Det går inte”. Men tillägger bestämt: ”Om du har etiska, religiösa, politiska skäl, hävda dem! Hävda dina skäl för att samvetsvägra”. ACOOC stöttar unga samvetsvägrare genom att erbjuda juridisk och psykosocial rådgivning, och hjälper även de som utsatts för tvångsrekrytering av militären. En stor del av arbetet handlar också om att informera och genomföra event och utbildningar om samvetsvägran och antimilitarism, samt påverkansarbete både i kongressen och genom internationella nätverk.

President Juan Manuel Santos gav under valkampanjen 2014 löftet om att avskaffa obligatoriet av militärtjänst vid undertecknandet av ett fredsavtal. Julián är kritisk och menar att det egentligen bara var ett trick under slutspurten av en mycket jämn valkampanj, och även den huvudsakliga förklaringen till att han faktiskt vann. Dåvarande försvarsminister Juan Carlos Pinzón, meddelande däremot att ”när det varit total fred och lugn, under fem år, då kan man ta steget mot detta förslag1”. Dessa uttalanden lämnar förstås mycket till tolkning och väcker många frågor. Innebörden av begreppet ‘fred’ är i det här sammanhanget svävande, likaså vad ett undertecknat fredsavtal egentligen skulle innebära i en colombiansk kontext, med en konflikt vars historia är lika våldsam som komplicerad. Julián är öppet kritisk till fredsavtalet i dess form. ”Som ACOOC tror vi inte på konceptet fred. Som ACOOC tror vi mer på konstruktionen av ett samhälle som genom icke-våldsaktioner minskar risken för möjligheten att det utvecklas krig”. Han tar en paus och fortsätter, ”De sociala rörelserna här menar att kriget började genom en konflikt med sociala, ekonomiska, politiska och historiska orsaker. Att de skriver under mellan två krigshetsare är inte fred. Fred är när det finns social rättvisa. Så det så!”.

Däremot tror Julián att diskursen för samvetsvägran kommer att ändras efter ett fredsavtal. Han menar att staten troligtvis kommer att verka för en fortsatt militarisering av samhället, dock med följden att allt fler människor kommer reagera – och göra motstånd. ”Jag hoppas att samvetsvägran kommer få en bredare roll. Som en möjlighet för samhället att föra dialog mellan varandra, och inte bara tänka att ‘de där samvetsvägrarna, de är de som inte vill ha militärtjänst’”. Han tittar ut genom fönstret där regnet åter börjat falla och konstaterar sedan beslutsamt: ”Jag tror att samvetsvägran kommer att vinna större utrymme när det inte längre bara handlar om militärtjänst. Nej, det här handlar ju om militarisering, om patriarkatet”.

1Tidningsartikel i El Tiempo 2014-06-04