PeaceWorks

Menu

He for she. He for he. Todos para todos.

5 månader har gått sedan jag tog mitt pick och pack, korsade Atlanten och kastade mig in i det colombianska livet. När det snart är dags att lämna Colombia och åka tillbaka mot Sverige tar jag med mig mer än vad några väskor någonsin kan rymma.

I denna imaginary bag kommer det att ligga en organisation som heter Acooc. Det är en av PeaceWorks samarbetspartners här i Colombia som arbetar med och för ungdomar som samvetsvägrat eller som vill ha hjälp på vägen mot att bli samvetsvägrare. Det är en av många organisationer som gjort starkt intryck på mig men kanske den som imponerat på mig mest. Människorna där är beundransvärda. Inte bara för att de, trots att de själva inte stött på problem med illegala rekryteringar, ändå tillbringar all sin tid för att hjälpa de som har; eller för att de på sin fritid skriver musik och målar för att sprida budskap om avmilitarisering i Colombia, men för att de samtidigt jobbar för att omdefiniera den colombianska mansrollen.

Konflikten i Colombia har skapat en militär- och våldskultur som definierar hur både män och kvinnor, killar och tjejer bör bete sig och hur de ska leva sina liv. Eller så har våldskulturen skapat konflikten, svårt att avgöra vilket det är. Lite som hönan och ägget. Men att Colombia är ett land med en stark militäridentitet är i alla fall säkert. På grund av denna identitet är det minst sagt svårt för samvetsvägrare att hävda sin rätt i praktiken. I Colombia måste du visa upp libreta militar för att få anställning och fram tills för 2 månader sedan också för att ta ut din universitetsexamen. Kortet bevisar att du gjort militärtjänst eller att du haft cash nog för att köpa det. Militären har ett starkt mandat och för tonårspojkar ur lägre samhällsklasser är det svårt att säga emot vid de olagliga rekryteringar som sker på öppen gata i Colombia.

Att jobba för rätten att samvetsvägra är därför just beundransvärt. Det är modigt, en säkerhetsrisk och visar på en stark personlighet. Killarna som jobbar för Acooc vill inte ha något med militären att göra, de vill inte ens ha libreta militar i sina ägodelar. Genom att som kille säga nej till att delta i kriget och till militären bryter normer. Normer som säger att den enda lösningen för att bekämpa konflikten är stå upp för ditt land med vapen i hand. Acooc vill avmilitarisera Colombia och göra könsrollen fri från denna skyldighet. Vilka hjältar. En omdefiniering av mansrollen kommer bidra till ett fredligare Colombia, då männen inte känner sig tvungna att identifiera sig med militären och väljer att avstå från värnplikt. Acoocs slagord är “Porque no está en la naturaleza de todos participar en la guerra”; för att det inte ligger i naturen att alla deltar i kriget. En vacker dag kommer förhoppningsvis dessa ord kunna utgöra en fight mot argumentet att alla är skyldiga att strida för sin nation.

Temat för månadens blogginlägg är “unga och fredsfrågor”. Det är lite komiskt eftersom allt jag gjort och jobbat med här i Colombia under min praktik har handlat om just det. Vartenda blogginlägg kan spåras tillbaka till det temat och jag kan inte kommentera min vistelse här utan att nämna just de orden. Jag är överväldigad av det unga engagemang som finns här som jag har fått uppleva på nära håll. Jag hoppas hoppas hoppas att saker kommer förändras i Colombia med ett eventuellt fredsavtal och att ungdomar kommer kunna känna sig som aktörer i en ljusnande postkonflikt-era. Får denna generation komma till tals och får deras projekt fortsätta blomma kommer framtidens Colombia att vara världens bästa land.

Med det sagt finns det inte tid till att vänta på att framtiden ska göra jobbet och det räcker inte med att prata om postkonfliktens möjligheter. Ungdomar förtrycks idag, igår och förmodligen imorgon. Postkonflikten kommer inte att ens existera om inte HELA Colombias befolkning tas i akt vid förhandlingsbordet, i fredsprocessen, i nuet.

Nu spårade jag lite, och än en gång handlade det om politik och uppmaningar, som att jag vet bättre. Men detta är mitt näst sista blogginlägg innan min praktik tar slut, nästa månad kommer jag förmodligen mest gnälla om att jag inte vill åka härifrån. Jag får passa på nu.

Tack, tack, tack till alla er ungdomar som drömmer, som hoppas, som inte nöjer er, ni modiga, ni som vill men inte vågar, ni som tror på förändring, ni som älskar ert Colombia.