Månadens tema är ”ungt aktörskap”. Vad betyder det? Ungt aktörskap innebär för 
mig att ungas röster är starka nog att föra och lyfta frågor, att delta och att kunna 
föra en idé vidare till ett beslut. Det handlar om att unga människor känner att de 
har möjlighet och kapacitet att bestämma över sin framtid. Framtiden är ungdomars 
chans att förändra det som bör förändras och forma förutsättningar.

I Colombia är inte framtiden ungdomarnas, inte heller är nutiden det. Istället för att 
ta vara på ungas perspektiv, behov och viljor stängs unga människor ute från 
sammanhang där de borde ha en avgörande roll. Ungdomar glöms bort i gapet 
mellan att vara barn och att vara gammal och erfaren nog att vara inkluderad. I detta gap lämnas inga chanser till deltagande och löftet om postkonfliktens ljusare framtid urholkas när unga inte erkänns som aktörer för fredsskapande.

Lämnar vi de formella sammanhangen ser det lyckligtvis annorlunda ut. På många 
sätt är Colombia också hem för starkt ungdomsengagemang och för ungdomskamp. 
Inne på Universidad Nacional, några kvarter bort från där jag jobbar, är väggarna 
målade med starka politiska budskap, det anordnas demonstrationer titt som tätt 
och gemenskapen är påtaglig. Genom mitt jobb på PeaceWorks har jag mött 
ungdomar som redan är mitt uppe i sin kamp mot landets olika maktstrukturer eller 
sin egen omgivning, eller som kommer till oss för att de är redo att starta en. I 
helgen höll jag och mina kollegor i vår första Hágale-utbildning här i Bogotá. Det är 
en utbildning där vi genom workshops lär ut hur en startar projekt och 
organisationer för fred. Deltagarna kommer dit med sin idé om vad fred är för dem 
och tillsammans bygger vi upp en plan om hur deras projekt kan sjösättas. Det är 
häftigt att möta människor som redan i ung ålder tar saken i egna händer och vågar 
tro på förändring.

Engagemanget och viljan finns redan hos ungdomarna, här behöver vi inte arbeta för att motivera eller uppmana till deltagande. Men för att detta engagemang ska leda till någon faktiskt förändring i Colombia måste makthavare och andra aktörer möta ungdomarna halvvägs. Under ett möte med svenska ambassaden här i Bogotá fick jag det konstaterat att det från svenska regeringens sida inte finns något uttalat uppdrag att fokusera på ungdomar i Colombia. Finns det inte något uppdrag från regeringen så finns det heller inget fokus från svenska ambassadens sida. Det är upp till de organisationer som får svenska biståndspengar att satsa på ungdomar om de så vill eller att arbeta med lokala organisationer i frågan.

Ungdomar som grupp men också som individer måste lyftas fram och erkännas som 
aktörer i varje samhällsgrupp, och representeras därefter. Även den svenska 
regeringen bör prioritera denna grupp i det svensk-colombianska utvecklingssamarbetet, för vem fokuserar på unga när det inte finns ett uttalat uppdrag eller resurser avsedda för att göra det? 

Ungdomsengagemang och ungt aktörskap är fantastiska saker. Att den kommande 
generationen är intresserad av sitt lands och sin omgivnings framtid och är beredda 
att lära och ta över är något som varje makthavare bör se som en oerhörd resurs. 
Speciellt i ett land där halva befolkningen är under 26 år.