PeaceWorks

Menu

Optimist javisst!

Mina senaste inlägg har varit kritiska och ganska deppiga. Jag tar en paus från den politiska granskningen och ägnar ett inlägg åt det glada colombianska folket.

I Colombia är framtiden alltid på tal. Alla blickar framåt mot något ljusare, för det måste väl bli bättre än såhär? Livet är en ständig strävan mot framtidens löften. Samtidigt är framtiden så påtaglig att det kanske rent av är nuet som är framtiden. Mycket har hänt i Colombia de senaste decennierna och det nuet vi lever i är inte detsamma nuet som levdes för några år sedan, även fast kanske många känner att de lever kvar i samma mönster.

Jag möter titt som tätt Colombianer som menar att ”nej nej, det finns alldeles för många problem för att vi någonsin ska leva i fred” och så vidare, och visst har de rätt till en viss del. Det är uppenbart att vägen mot ett fredligt Colombia är lång och svår. Vägen kantas av korruption, låg politisk vilja, fattigdom samt allt det som en potentiell post-konflikt skulle föra med sig. Men jag tror och hoppas på så mycket och många i det här landet att jag vägrar se dessa hinder som stoppklossar.

Jag kom för ett tag sen tillbaka från en resa genom Colombia och under den här resan har jag gång på gång förundrats över detta land. Skönheten i form av stränder, berg och skogar; hur enat landet är samtidigt som regionerna präglar allt från mat, musik och dans; och hur enkelt och välkomnat det är att se och uppleva Colombia. Framför allt slutar jag aldrig förvånas över de vänliga själar jag möter; människor som erbjuder sig att följa mig till rätt adress några kvarter bort eftersom det är mörkt ute, människor som ser att vi sitter och lyssnar och ser på när de firar någons födelsedag och kommer ut med mat och dricka till oss på gatan, människor som känner hopp, kärlek och gemenskap med alla i sin omgivning. De här människorna styr Colombia i sin riktning. Jag pratar inte om den politiska lösning som måste ligga till grund för ett fredligt Colombia, men om nationen Colombia.

Ett som är säkert är att framtiden med all säkerhet blir ljusare än historien. När jag var och besökte en vän i Medellín i slutet på min resa och vi stod uppe på hennes balkong så flög det förbi en helikopter. Hon berättade att så var det varenda dag på 80-talet när USA drev jakten på Pablo Escobar och Medellín var deras playground. Idag är Medellín Colombias framsida med en starkt utvecklad och organiserad stadskärna, en grön och ren stad och där de tar vara på och utnyttjar det vackra i Colombia och leder turismen därefter.

Det Colombianska folkets självförtroende är stärkt av att landet blivit en allt viktigare stat i det internationella samfundet. De är inte längre ensamma i sin kamp mot fred och frihet och vad som sker i Colombia rör numera resten av världen. Kalla mig naiv, men denna längtan och strävan efter något bättre gör att jag vägrar tro att landet skulle backa och gå tillbaka till de äldre mönstren av än större osäkerhet och misstro.