Det politiska landskapet i Colombia

I Colombia är det politiska landskapet komplext och infekterat, kontrasterna är stora vad det gäller politisk åskådning och syn på samhällsfrågor. Tonläget blir lätt uppskruvat och diskussionerna kan lätt bli hetsiga. Detta märks såväl på gatan som bland politiker, och i viss utsträckning även i media. Rimligt är att Colombias långa historia av inbördeskrig är en viktig faktor till varför politiken är så polariserad. Meningarna kring FARC-gerillan och de paramilitära grupperna i landet går kraftigt isär. Även om förtroendet för både FARC, paramilitärer och politiker generellt sett är väldigt lågt finns det folk som försvarar gerillan eller paramilitärerna, ofta med argument som att den ena sidan är mindre dålig än den andra. Det är ofta svårt att diskutera exempelvis folkomröstningen som behandlade fredsavtalet tidigare i år.

Som svensk har stundtals den colombianska kontexten varit svår att förstå då den skiljer sig mycket från den svenska. De politiska frågor som kommer högt upp på den politiska agendan i Colombia skiljer sig ofta från vad som är viktigt i Sverige. I Colombia är frågor som relaterar till fred, fattigdom och korruption de viktigaste. Mer sekundärt är sådant som relaterar till miljöarbete och jämställdhet. Någonting som ibland kan kännas väldigt annorlunda då frågor om jämställdhet och miljö ofta dominerar debatten i Sverige. Det är inte bara iögonfallande att frågorna är annorlunda och har olika prioritet i Colombia jämfört med Sverige. Även mängden frågor som anses vara viktiga är olika i jämförelse med Sverige och Europa. Generellt sett upplever jag att fler frågor får plats på den svenska dagordningen. Resonemang kring att politiska frågor och samhällsproblem ofta hänger ihop med varandra är mer frekvent förekommande i Sverige än i Colombia. Exempelvis hur kvinnors rättigheter hänger ihop med freden och fredsavtalet är en tankegång som allt som oftast lyser med sin frånvaro i Colombia. Detta är naturligtvis en förenkling, det finns rörelser i landet som anlägger ett breddare perspektiv. Exempelvis Casa de la Memoria quipu warmi, där jag haft förmånen att praktisera, försöker att integrera flera frågor och perspektiv i sitt arbete.

En av anledningarna till att färre frågor tas upp och diskuteras kan vara debattklimatet med den hårda polariseringen. Detta kan vara en anledning till att det kan vara svårt att få gehör för nya tankegångar och resonemang. Som tidigare nämnts finns det mycket som anses kontroversiellt och det är svårt att som politiker eller debattör anlägga nya perspektiv, synen på samhället och debatten är såtillvida konservativ och obenägen till förändring. Klart är också att Colombia är ett land med många svåra problem. Naturligt blir därför att problem som krig och fattigdom blir det som folk primärt har för ögonen. I ett land som Sverige finns ett utrymme för att diskutera detaljfrågor på ett annat sätt än i Colombia.

FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling är relativt breda och fokuserar på ett spektrum av frågor. Alltifrån freds- och säkerhetsfrågor till jämställdhets- utbildnings- och miljöfrågor tas upp och avhandlas. Inget av målen anses viktigare än något annat, det finns alltså inte någon uttalad prioriteringsordning. Den politiska dagordningen i världen får generellt sett anses vara bredare än den i Colombia.

Även om det, i jämförsele med fredsfrågor, kan vara svårt att se vikten av exempelvis utbildningsfrågor är frågorna i det längre perspektivet sammanlänkade med varandra. Min analys är att målen i agenda 30 hänger ihop. Att bara satsa på att uppnå ett eller några enstaka mål är fel väg att gå. Politiken i Colombia är tyvärr för enkelspårig och endimensionell. Satsningar på exempelvis utbildning är sällsynt förekommande. Även om allmän grundskola är gratis är kvalitén på den allmänna, avgiftsfria utbildningen klart sämre än på den avgiftsbelagda, privata. Detta medför huvudsakligen två problem; Dels skapar det en segregering där de med mer välbärgade föräldrar får tillgång till en bättre utbildningskvalité jämfört med de som inte kan betala för en privatskola. En utveckling där sociala klyftor växer eller cementeras på nuvarande nivå är i konflikt med FN:s globala utvecklingsmål. I resolutionen agenda 30 kan man bland annat läsa att de länder som skrivit under bör; Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla. Helt uppenbart är att den nuvarande colombianska utbildningspolitiken inte är förenlig med ambitionen om en ”inkluderande” och ”likvärdig” utbildning. Det andra huvudsakliga problemet som uppstår på grund av det bristfälliga och ojämlika utbildningsorganet är den generella möjligheten att bekämpa fattigdom och social misär. Ett annat av FN:s 17 mål stipulerar tydligt ambitionen att motverka och långsiktigt avskaffa fattigdom. Resolutionen slår fast att man bör; ”avskaffa all fattigdom överallt i alla dess former överallt”. En ordning där kvalitativ utbildning inte är tillgänglig för en majoritet eller åtminstone en stor pluralitet av befolkningen är knappast en bra förutsättning för fattigdomsbekämpning.

Som tidigare nämnts är den politiska debatten i Colombia smalare och mer begränsad än debatten i Sverige. Mitt intryck är också att politiken är sämre och mer ineffektiv även på dem områden där den är fokuserad. Även om till exempel korruption är en prioriterad fråga som av befolkningen anses viktig är ändå korruptionen utbredd och omfattande. Min analys är att politiken generellt sett blir sämre och mer ineffektiv om vissa områden negligeras. Detta eftersom olika politiska frågor och sakområden nästan alltid hänger ihop med varandra, på ett eller annat sätt. Som tidigare nämnts är ett helhetsgrepp på politiken inte vanligt förekommande i Colombia. Avsaknaden av debatt och nyhetsrapporteringar kring frågor som i Sverige hade ansetts vara viktiga är påtaglig. Rimligt att tänka sig är att den smala, colombianska agendan bromsar utveckling och progression. Det finns många stora samhällsproblem som inte tas upp och adresseras. I fallet Colombia gynnas inte politiken eller samhället i stort av så ensidigt fokus som nu är fallet. Det skall dock påpekas att landet delvis har börjat röra sig i en annan riktning och att fler frågor på senare tid kommit att bli aktuella.

En personlig reflektion är att teknikutveckling och digitalisering skyndar på trenden med att politiska frågor allt oftare hänger ihop. Frågor som exempelvis IT-säkerhet och falska nyheter på internet är starkt kopplat till andra politikområden. Politiken blir alltmer komplex och svåranalyserad. Kanske är detta en av anledningarna till att något fler frågor kommit att bli aktuella i Colombia. Tilläggas kan också att min upplevelse är att även den svenska politiken har kommit att breddas. Utvecklingen att frågor blir mer sammanlänkade med varandra är alltså inte någonting som är unikt för just Colombia utan är förmodligen förekommande i hela världen. I ljuset av detta är det inte konstigt att situationen delvis förändrats i Colombia och sannolikt kommer den utvecklingen att fortgå.

Även om spektrumet av frågor som diskuteras och även om debattklimatet är polariserat så är intresset för politik i Colombia förhållandevis stort. Jag har blivit förvånade och delvis positivt överraskad över hur intresserad mannen på gatan är. Klart är också att colombianska ungdomar är engagerade på ett annat sätt än vad svenska ungdomar är. Helt klart så har politiken en annan roll i Colombia och anses viktigare än vad om är fallet i Sverige. Just att politiken har en annan laddning och att intresset är så stort kan naturligtvis vara en bidragande orsak till den hårda polariseringen och de stora motsättningarna. Colombias långa historia av krig och konflikt är naturligtvis också anledningar som bidrar till det rådande, hårda debattklimatet.

Om man som utlänning i Colombia vill diskutera politiken och den väpnade konflikten med människor är det viktigt att förstå landets historia och den colombianska kulturen. En bra ingång är att ödmjukt närma sig diskussionen för att inte stöta sig med någon.