Månadens tema är ”ungt aktörskap”. Vad betyder det? Ungt aktörskap innebär för mig att ungas röster är starka nog att föra och lyfta frågor, att delta och att kunna föra en idé vidare till ett beslut. Det handlar om att unga människor känner att de har möjlighet och kapacitet att bestämma över sin framtid. Framtiden är ungdomars chans att förändra det som bör förändras och forma förutsättningar.
I Colombia är inte framtiden ungdomarnas, inte heller är nutiden det. Istället för att ta vara på ungas perspektiv, behov och viljor stängs unga människor ute från sammanhang där de borde ha en avgörande roll. Ungdomar glöms bort i gapet mellan att vara barn och att vara gammal och erfaren nog att vara inkluderad. I detta gap lämnas inga chanser till deltagande och löftet om postkonfliktens ljusare framtid urholkas när unga inte erkänns som aktörer för fredsskapande.
Lämnar vi de formella sammanhangen ser det lyckligtvis annorlunda ut. På många sätt är Colombia också hem för starkt ungdomsengagemang och för ungdomskamp. Inne på Universidad Nacional, några kvarter bort från där jag jobbar, är väggarna målade med starka politiska budskap, det anordnas demonstrationer titt som tätt och gemenskapen är påtaglig. Genom mitt jobb på PeaceWorks har jag mött ungdomar som redan är mitt uppe i sin kamp mot landets olika maktstrukturer eller sin egen omgivning, eller som kommer till oss för att de är redo att starta en. I helgen höll jag och mina kollegor i vår första Hágale-utbildning här i Bogotá. Det är en utbildning där vi genom workshops lär ut hur en startar projekt och organisationer för fred. Deltagarna kommer dit med sin idé om vad fred är för dem och tillsammans bygger vi upp en plan om hur deras projekt kan sjösättas. Det är häftigt att möta människor som redan i ung ålder tar saken i egna händer och vågar tro på förändring.
Engagemanget och viljan finns redan hos ungdomarna, här behöver vi inte arbeta för att motivera eller uppmana till deltagande. Men för att detta engagemang ska leda till någon faktiskt förändring i Colombia måste makthavare och andra aktörer möta ungdomarna halvvägs. Under ett möte med svenska ambassaden här i Bogotá fick jag det konstaterat att det från svenska regeringens sida inte finns något uttalat uppdrag att fokusera på ungdomar i Colombia. Finns det inte något uppdrag från regeringen så finns det heller inget fokus från svenska ambassadens sida. Det är upp till de organisationer som får svenska biståndspengar att satsa på ungdomar om de så vill eller att arbeta med lokala organisationer i frågan.
Ungdomar som grupp men också som individer måste lyftas fram och erkännas som aktörer i varje samhällsgrupp, och representeras därefter. Även den svenska regeringen bör prioritera denna grupp i det svensk-colombianska utvecklingssamarbetet, för vem fokuserar på unga när det inte finns ett uttalat uppdrag eller resurser avsedda för att göra det?
Ungdomsengagemang och ungt aktörskap är fantastiska saker. Att den kommande generationen är intresserad av sitt lands och sin omgivnings framtid och är beredda att lära och ta över är något som varje makthavare bör se som en oerhörd resurs. Speciellt i ett land där halva befolkningen är under 26 år.
SV 
EN