Här kommer en berättelse med bilder från en av mina dagar som praktikant via Peaceworks i Bogotá på organisationen La Otra Juventud (LOJ). Jag försökte ta ungefär en bild i timmen och beskriva min dag som HR-praktikant. La Otra Juventud är en organisation som vill främja utvecklingen av ungdomars förmåga att förändra genom att stärka och skapa alternativa digitala kommunikationsprocesser som bidrar till att befästa fred.
Viktigt att komma ihåg är att alla dagar ser olika ut, vilket också är en stor charm och fördel med praktiken enligt mig. Here we go!
Som varje morgon vaknar jag även idag av att solen skiner in i sovrummet. Säga vad man vill om Bogotás märkliga klimat, men morgonsolen kan ingen klaga på. Jag avnjuter dagens första kaffekopp medans jag tittar på de mäktiga bergen, en utsikt omöjlig att tröttna på!
Jag tar en kort promenad till La Otra Juventuds kontor och som varje morgon slänger jag iväg ett “buenos dias” till kvinnan vid frukostvagnen som säljer kaffe och arepas. Hon står där från 05.00 för att erbjuda frukost till förbipasserande Bogota-bor på väg till arbetet. Staden vaknar tidigt på grund av all trafik och det tar tid att ta sig till sina respektive arbeten.
Dagens första möte har jag tillsammans med min handledare Laura. Vi pratar dels om hur det går i rekryteringsprocessen av projektledare som vi håller på att rekrytera internt till organisationen som ska hjälpa oss att söka finansiering till våra olika projekt. Under nästa vecka kommer jag att göra ett första urval av alla ansökningar och det märks att Colombia är hårt drabbat efter pandemin med hög arbetslöshet. Inom loppet av 24 timmar har annonsen gett oss över 200 ansökningar.
Vi ser även på planering för sociala medier för att få en överblick vad som ska publiceras i veckan. Det är en salig blandning av vad som händer internt på organisationen samt att vi berättar om spännande projekt hos våra samarbetsorganisationer.
Innan lunch sätter jag mig i ett av utrymmena på kontoret för att fortsätta arbeta på egen hand. Kontoret har nyligen fått ett “ansiktslyft” för att motivera medarbetarna tillbaka efter pandemin med möjligheten att arbeta både på kontoret och hemifrån. Jag märker tydligt att tekniken används mycket precis som i Sverige för att kunna organisera virtuella träffar.
Jag chattar en stund med Sandra som arbetar som HR-konsult på LOJ och som jag i min roll som HR-praktikant har nära kontakt med. Vi planerar det sista inför morgondagens workshop som berör kommunikation som vi ska ha på kontoret för alla anställda.
Klockan rinner iväg och nu är det dags för lunch, den lunchtid jag är van vid i Sverige har passerat för länge sedan, och magen börjar vänja sig vid att äta lunch vid 14.00. Jag har bestämt träff med Maria för lunch, som gör sin praktik på TeusaRadio ett projekt som tillhör LOJ. Maria berättar under lunchen om ett event hon nyss varit på, vilket ger mig ideér till content att publicera.
Efter lunchen hör Catalina av sig, praktikant på Temblores och vi bestämmer oss för att ses på ett co-working café. Även om vi praktiserar på olika organisationer försöker vi träffas när det går, för att samarbeta och utbyta idéer och såklart för en AW då och då! Dock märker jag hur mycket svenskan blandas med spanskan och jag tar det som ett gott tecken, hjärnan är programmerad för att tänka och tala på spanska.
Vi diskuterar bland annat ett event som Catalina hjälpte till med för hennes organisations räkning. Eventet handlade om att medvetandegöra problematiken med polisvåld mot afrocolombianer. Otroligt intressant men gripande.
Klockan har nu slagit 17.30 och regnet öser ner. Av erfarenhet är det ingen idé att vänta på att regnet ska sluta utan det är bara ta fram paraplyet som är en trogen följeslagare och promenera hem. Jag kommer hem vid 18 och går då in på LOJ’s instagram för att säkerställa att det inlägg jag har tidsinställt tidigare på dagen kom upp som det ska, vilket det gjorde!
Nu är det dags för middag! Jag och min rumskamrat Leila, som praktiserar på Peaceworks Colombias kontor har tagit matlagningen på allvar här. Vi försöker lära oss den ena colombianska maträtten efter den andra. Idag blev det en klassiker, patacones!
Efter middagen blir det en kopp te och lite Netflix, innan jag går och lägger vid vid 22.30. Ännu en riktigt bra dag i Bogotá har passerat och som vanligt lägger jag mig med många nya intryck!
Bild och text: Caroline Andersson
SV 
EN